Pyret börjar bli värd min respekt med tanke på vad h*n hjälpte mig ur igår. Jag fick nämligen en fråga om jag skulle kunna tänka mig att sitta i styrelsen för vår bostadsrättsförening och för första gången kändes det helt rätt att skylla på Pyret. Jag är urusel på att säga nej, speciellt om någon står mitt framför mig och väntar på mitt svar, men med Pyrets hjälp kände jag inget dåligt samvete för mitt svar.
Jag kan säga nej, jag är inte rädd...
*Är vad jag borde ha sagt. Jag har suttit i en styrelse förut och jag tyckte inte alls att det var kul.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar