Jag börjar förstå grejen med Pyret nu. I går umgicks jag hela kvällen med Chloë och Journalistinnan och helt plötsligt var det okej att jag låg kvar på luftmadrassen medan de dukade av och gjorde té. Journalistinnan pratade om all "special treatment" jag kommer att få den sista tiden och jag tänkte för mig själv att det här känns ju inte alls tokigt. Bäst att passa på.
Någons plats på buss eller tunnelbana kommer jag däremot inte att få. I torsdags när jag var ute och jobbade tillsammans med en kollega presenterade hon mig som sin "höggravida kollega". Mannen jag presenterades för tittade chockat på mig, i min svarta parkas som jag kan stänga utan problem, och kunde inte hålla tillbaka ett utrop, "Höggravid!?".
Hrrmff.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar