Det gröna monstret

I går blev jag ofantligt svartsjuk. Det händer inte ofta, kanske ska jag vara glad över att det fortfarande kan hända, men det är lika jobbigt varje gång. E var ute med en tjejkompis och drack öl. Inget konstigt med det, jag har träffat tjejen, hon är supertrevlig och de trivs bra ihop. Men när jag vaknade vid halv ett på natten och insåg att E fortfarande inte kommit hem blev jag helt plötsligt jätteavundsjuk på tiden de spenderade tillsammans. Att jag var väldigt trött gjorde nog sitt till också.

Tankarna rusade iväg på hur trevlig, smal och festlig hon är medan jag mest sitter i soffan och proppar i mig godsaker. Hur hon och E, när de hittar på något, alltid ses ute medan jag och E mestadels hänger i soffan och glor på tv. Plötsligt tedde sig hennes och E:s stunder tillsammans så glamourösa medan all vår tid tillsammans blev värdelös.

E kom hem en halvtimme senare, kramade och pussade på mig och vi pratade lite om varför jag känner så här och han sa jättefina saker om oss och allt det nya som väntar. Allt kändes utrett när E somnade gott. Jag, däremot, låg vaken länge, länge efter det med en massa olika tankar i huvudet. I dag känner jag mig lite mör, men inte svartsjuk längre och det är skönt.