Som ni kanske märkt är jag värre än vanligt. Mer menlös än någonsin. Jag som hade så stora planer för den här hösten. Jag skulle förkovra mig, läsa böcker (fan ta dig Öster om Eden, jag ska inte låta dig ta över hela min höst, jag ska läsa ut dig), se filmer, gå på konserter. Framför allt skulle jag redan nu börja se mig om efter intressanta företag att kontakta när min föräldraledighet börjar lida mot sitt slut.
Men vad är det som händer. Jo, jag sitter i soffan och glor på gamla repriser av Beverly Hills eller kisar mig igenom en säsong av Lost. Jag känner mig urblåst, som om någon dammsugit min hjärna och bara lämnat kvar tankar och datum som gäller Pyret. Barnmorsketider, olika föreläsningar jag vill gå på och saker som jag tycker att vi måste ordna innan Pyret anländer.
Det känns sådär och har jag någonsin känt mig intressant så är det defintivt inte en känsla jag har nu. Vad tusan, så här räknade jag med att det skulle bli av amningskoma, men inte en och en halv månad innan Pyret ens är i närheten av att titta ut. Jag bävar för hur det ska bli framöver och känner mig orolig över att jag kommer att bli en av de där, ni vet. En sådan som inte kan prata om annat än sitt barn, kanske mest på grund av att jag inte får några andra intryck. Hjälp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En klok (?) person jag en gång kände sa att när man får barn förvandlas man till ett mammadjur eller pappadjur.
Jag säger inte att du är något djur, gudbevars, men jag kom att tänka på det nu av någon anledning :-)
Haha, eller kanske ett murveldjur som bara vill ligga i sin håla och trycka (gör de det förresten?).
Jamen då kanske jag får acceptera att jag är ett mammadjur och hoppas att min sociala del får ta plats igen när tiden är inne.
Skicka en kommentar