Ofta tänker jag på min farmor. Nu är det ganska precis två år sedan hon dog. Det var inte oväntat på något sätt, men otroligt ledsamt. Farmor var helt underbar! När hon fortfarande var frisk var hon aktiv, hon löste mycket korsord, läste massvis av böcker och bakade, bakade och bakade. Hon gjorde världens godaste bullar. Jag har försökt baka dem själv, men det är något som fattas när det inte är farmors händer som knådar degen. Plättarna var hennes paradrätt, åtminstone om du frågar mig eller min lillebror. Vi åt tills vi storknade.
Farmor och farfar reste mycket också. De var bland de första svenskarna som drog till Kanarieöarna, de åkte flera gånger till Ryssland och Finlandskryssningarna de var iväg på bjöd på en hel del röj enligt hörsägen.
Hos farmor mådde jag alltid gott. Inget gick upp mot hennes varma choklad och goda limpmackor. När jag tänker efter inser jag att så mycket omkring farmor är förknippat med hennes goda mat.
Även när hon blev sjuk och förvirrad så var hon alltid glad att se mig. Hon sa om och om igen att jag hade en speciell plats i hennes hjärta. Den sista gången hon sa det blev det lite tokigt, så då hade jag en speciell plats i hennes öra... Vi var och är väldigt lika. Vi älskar choklad båda två, vi älskar att läsa och vi älskar paket - både att få och att ge!
Hur som helst lilla farmor, jag saknar dig. Och du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt öra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar