Det var ett par underbara dagar i huset vid havet. Det var dock längesedan jag varit så trött. Lilleman behagade kliva upp vid 05.30 och när man ser hans härliga leende och pigga ögon titta på en så har man faktiskt inget emot att kliva upp. Det är bara det att det tär på kroppen. Alla heder till mammor och pappor som gör det varje dag!Vi gjorde också premiärturen med båten. Det är en verklig högtidsstund. Lite samma som att tända det första adventsljuset. Allt det där härliga och mysiga ligger framför mig och jag vet att det bara blir bättre och bättre.
Men...när sambon hämtar mig på flygplatsen så pajar bilen! Det blev bärgning och taxi hem. Nu ser vi framför oss hur alla tusenlappar vi ska få tillbaka från elbolaget bara flyger vidare till bilverkstaden. Istället för mys i soffan och god thaimat blev det alltså McDonalds-middag i bilen i väntan på bärgaren. Men jag är stolt över oss. Vi lyckades hålla humöret uppe väldigt bra. E ville bara sparka på bilen vid tre tillfällen och jag höll bara på att börja grina en gång.
Nu ska jag åka och dansa...och så ska jag tänka på hur fint lilleman spelade när vi sågs i fredags...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar