Vildvittra

Jag håller på att gå i bitar. Inte så att jag är irriterad eller frustrerad över något. Nej, jag håller rent fysiskt på att falla isär. Jag och E har under lång tid fascinerats över min hud. Det kan när som helst dyka upp konstiga märken, prickar eller fläckar på olika platser på min kropp. Jag har aldrig någon aning om hur de har uppstått eller när de försvinner. Men de kommer och går lite nu och då. Det här fenomenet har jag ändå kunnat ta med ro och till och med kunnat skratta åt. Men nu har det gått för långt. Nu är det nämligen mitt ansikte som börjar vittra sönder och då blir det helt plötsligt inte lika kul längre. Det började med en torr cirkel runt vänster öga. Nu dyker det upp torra och fnasiga fläckar lite här och var. I går dök det upp en på höger ögonlock och i morse vid vänster mungipa. Jag är rädd för att jag är på väg mot att se ut som Dom Woganowski i Den där Mary.