Mångalen

Jag tror att jag har börjat se ett samband. I går när jag kom hem var hela min kropp som ett nystan av olika spänningar. Missnöjesrynkan i pannan gjorde sig påmind och E gjorde bäst i att hålla sig undan. Vid tio-tiden kände jag att jag behövde lite luft. E gjorde mig till viljes och vi tog en promenad. Då såg jag den. Fullmånen! Det slog mig då att jag tidigare, när jag känt mig lite olustig i kropp och själ, har hört andra som sagt att de blivit påverkade av fullmånen. Då har jag också insett att det var precis vid den tidpunkten jag kände mig konstig. Är jag en häxa då? Eller är fullmånen bara ett svepskäl för att få vara en bitch nu och då? I så fall är det ett perfekt svepskäl som jag från och med nu anammar till fullo. Jag måste bara hålla koll på när fullmånen dyker upp nästa gång.