söndag 28 oktober 2007

Beredd

Min farfar fyllde 95 år i går. Om du är ett mattegeni räknar du snabbt ut att han föddes 1912! Om du inte är ett mattegeni så säger jag det igen, han föddes alltså 1912! Tänk vad han har varit med om. Hans pappa dog i spanska sjukan när han var sju år och hans mamma var gravid med hans syster. Då fick farfar bli fadersgestalten i familjen och från att han var 13 år började han försöka försörja familjen. Min farfar är en fena på felsägningar och vid ett tillfälle när han beskrev sin uppväxt och hur knapert familjen hade det så sa han: "Vi fick harkla oss fram...". Förmodligen avslutade han den meningen med att säga "...men det gick bra". För så är han, min farfar. Han ser det mesta från den ljusa sidan. Han och farmor hade ett fantastiskt liv tillsammans tills hennes minne började svikta. De reste mycket, de var bland de första svenskarna som åkte till Kanarieöarna, och festade med sina vänner. De älskade fester och njöt av livet och det är något jag verkligen försöker ta efter.

I fredags firade vi vår älskade farfar med en liten fest på ett litet hotell fem mil söder om Umeå. Vi åt god mat och skålade för en 95-åring som fortfarande vill klä upp sig i kostym och ha fest. Farfar var glad och nöjd med att ha sin familj samlad. Men när min pappa sa det han alltid brukar säga, att farfar ska leva tills han blir 100, skakade han på huvudet och sa att det ville han inte. Han har ingen lust med det och han känner sig helt klar med livet. För mig är det en extremt abstrakt känsla. Hur ska man någonsin känna sig redo för att dö? Men samtidigt förstår jag honom. Alla hans vänner är borta, farmor, hans högt älskade fru och hans livs kärlek, lämnade honom för drygt tre år sedan, och han känner att kroppen börjar svikta mer och mer. Så trots att jag skulle bli oerhört ledsen om det hände är det nästan som om jag hoppas att han får lämna oss snart. Mitt i natten, precis så som han alltid har sagt att han vill dö. Knall och fall. Det är i så fall vår förlust och någonstans i någon dimension är det några som drar en högvinst.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tyckte det här var en jättefin beskrivning... Fick en att tänka till lite

30-nånting sa...

Tack för det, vem du än är...