Flashback

Av någon anledning kom jag att tänka på min konfirmation i går. En, i stort sett, ganska värdelös ceremoni men lägret var kul. Det absolut bästa med hela konfirmationsupplevelsen var dock följande:

Prällen ville att vi skulle göra en övning i kyrkan. För att demonstrera vad vi skulle göra stegade han upp i predikstolen och sa: Hej, jag heter Lars och jag duger. Maria, min klasskompis, var förste man till rakning. Lite nervös var hon allt över att ta de där trappstegen upp i predikstolen och ställa sig där och se ut över alla oss som satt där nere. Försiktigt öppnade hon munnen och sa: Hej, jag heter Lars och jag duger!