Vart har jag lagt min hatt?

Jag insåg i morse att jag har sovit i en ny säng varje natt sedan i tisdags. Det blir en vecka det. Inte konstigt att jag känner mig mör i kroppen och, trots att jag är en trötter, så är jag faktiskt ovanligt trött. Jag har sagt det förr men det tål att upprepas, ett vagabondliv passar definitivt inte mig. Jag behöver rutiner och trygghet. Detsamma som jag vill kräkas på ibland är det som faktiskt får mig att må bra. Det är jag tacksam för att jag har fått upptäcka. Men just nu är allt jag kan tänka på att jag faktiskt kommer att få sova i min egen säng i natt, med E bredvid mig.