I går vid lunchen upptäckte vi ett klart ålderstecken hos mig. Jag skulle nu tro att min mentala ålder ligger någonstans vid 80. Möjligtvis är jag en pigg 80-åring, men likväl är jag 80.
Under lunchen satt jag och pustade och ojade mig mellan tuggorna. Jag märkte inte att jag gjorde det förrän E påpekade hur jag lät.
Vi skrattade, men egentligen är det inte så kul. Jag är ju gammal för tusan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar