Två incidenter från det trevliga 30-års partajet i lördags:
En tjej börjar prata om bloggar och förfasa sig över de urtråkiga bloggar som existerar där ute. Hon menar att om de åtminstone har ett tema känns det okej, men att bara babbla på om allt och ingenting är helt meningslöst. Gissa vem som inte outade sig under den middagen.
Vid två tillfällen under kvällen sänkte sig en rejäl odör över bordet. Någon som satt runt det hade uppenbarligen ätit något olämpligt och det riktigt stack i näsan. Själv ville jag helst hoppa upp och skrika "Det var inte jag!", men eftersom jag inte kände någon runt bordet höll jag masken och andan så gott det gick. Det kändes dock som om jag är den som får bära hundhuvudet som höggravid kvinna med en extremt hög toalettsbesöksfrekvens. Attans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hey, jag hittade till din blogg för någon månad sen eller så. Tycker den är rolig och festlig. Trevlig läsning liksom. Men en sak har jag undrat över hela tiden, eftersom jag inte tycker mig funnit den någonstans. Nämligen; hur outade du din graviditet? Hur berättade du det för familj, vänner, jobbet? Jag vet inte varför, men jag tycker alltid sånt verkar så mysigt och roligt. Att få överraska och se folks miner, att kanske berätta det på nåt roligt sätt. Det är liksom något spännande över det hela, tycker jag.
Men du gör såklart som du vill, jag är givetvis bara nyfiken.
Jag gillar din blogg! Tittar in här ofta :)
Hej linnea, vad kul att du hittat hit och tack för de snälla orden!
Jag har faktiskt inte skrivit något om hur jag outade mig så här kommer en liten recap:
Det började samma dag som jag och E fått reda på att jag var gravid. Vi gjorde två tester på morgonen och jag kände att får jag inte berätta detta för någon så spricker jag. Jag bokade in en lunch med Chloë, köpte med mig ett test, gick och testade mig igen hos henne och gick ut från toan med testet i högsta hugg. Hon stirrade på testet och så kramades vi läääänge, helt chockade båda två.
Sedan blev det så att vi berättade för flera vänner innan vi outade oss för familjen. Jag ville egentligen vänta med att berätta för familjen tills vi skulle ses i maj, men när det började kännas lite väl långt borta så tog vi en rundringningskväll till våra föräldrar och syskon (då var jag i vecka 8 tror jag). Det var tårar, glada tillrop och en del förvåning också.
Det är roligt att få komma med en sådan här nyhet, det är det verkligen.
Hoppas att den här uppsatsen var ett ok svar på din fråga.
Tack sofia, vad snällt! Och välkommen hit.
Blå har fler än en gång förfasat sig över bloggande, han FATTAR inte vem som sitter och skriver och tror att någon annan är intresserad!
Gissa vem som inte har planer på att outa sig än på ett tag ;-)
Hahaha, tre stycken. E måste känna sig som du när han försöker förklara för mig hur kul det är med tv-spel...
Nu känns det bättre;) Tack för den trevliga lilla historien!
Skicka en kommentar