Stoisk

I går kunde E skatta sig lycklig för att min graviditet hittills varit så fri från krämpor. Han har haft åtta månaders lugn och ro, mitt humör har faktiskt varit jämnare än någonsin, men gårdagen skulle kunna vara upptakten till drygt en månads jämmerdal.

I går kände jag mig tung och otymplig i kroppen för första gången, allt kändes jobbigt och ändå kröp det i kroppen när jag låg i soffan. Efter kvällsfikat, bullar med mjölk, fick jag halsbränna. Det har jag aldrig haft förut. Stackars er som har det för jämnan för fy tusan vad det brändes, och brändes, och brändes.

Jag led högt och ljudligt där hemma och E kunde inte göra annat än att nicka medlidande och försöka ignorera mina suckar. Hade vi haft nio månader av det här hade det blivit skilsmässa innan vi ens hunnit fram till altaret. (Inte för att vi ska vigas vid något altare, men ni fattar vad jag menar.)