Nostalgitripp

När jag började få Dons låt på hjärnan poppade också den här upp i huvudet.



Oj, vad vi tyckte att han var snygg. I syrenlila kostym och allt. Jag och Hovmästarinnan satt framför hennes tv och såg den här låten om och om igen och så turades vi om att pussa på honom när han var i närbild.

Jag och Hovmästarinnan skrev också till hans fanclub och Hovmästarinnan fick ett signerat foto av underverket. Dagen efter såg jag ett liknande kuvert som det Hovmästarinnan fått stå lutat mot väggen på vår köksbänk. Med flämtande andning och darriga händer sträckte jag ut armarna för att få tag i kuvertet, men lyckades i stället fumla ner det i glipan mellan köksbänken och väggen. Vi lyckades aldrig få tag i det där olycksaliga kuvertet, trots att jag förgäves insisterade på att vi skulle riva ut skåpet, och min personliga katastrof var ett faktum.

Nuförtiden önskar jag att jag hade varit där när de som köpte vårt hus renoverade köket och fick en bonus i form av ett signerat foto av Thomas Forstner i syrenlila kostym. Hade de vetat det när de köpte huset hade de förmodligen lagt på ytterligare ett par tusenlappar på köpesumman.