Empati

Jag och Chloë gick en rejäl långpromenad i dag. När vi inledde promenaden föll ett snöfall som gjorde att det spratt till i mitt norrländska hjärta och i slutet av promenaden tittade solen fram över pudersnön. Underbart.

På väg hem passerade jag en bil där en tjej precis startat bilen och var på väg att köra iväg. Hon vevade ner rutan och ropade på mig. Jag gick fram och hon frågade hur det var, för hon hade sett att jag tog mig om magen. Jag tänkte att hon ville ha hjälp att knuffa på bilen, men insåg snart att hon tittade på mig lite oroligt.

Hon frågade om hon kunde skjutsa mig någonstans. Jag svarade att jag är gravid och att allt är okej. Och så såg jag till att tacka henne så mycket.

Uppenbarligen måste jag ha sett mycket lidande ut (det blir så ljust när solen lyser mot snön så bekymmersrynkan var nog avgrundsdjup). Men vilken underbar människa som faktiskt orkar bry sig på det där sättet.