Nu gled jag in på musikspåret. Just nu sitter jag nämligen och lyssnar på David Gray's White Ladder. En skiva som är intimt förknippad med min drömresa som jag gjorde med en vän hösten 2001. Jag hade hört låten Sail away redan innan vi åkte och tvingade i princip E att tycka om den också. Men under resan, och framför allt på Nya Zeeland, lyssnade jag och min vän på skivan varje dag. Då började vår resa närma sig sluttampen och min längtan efter att få komma hem till E växte för varje dag.
Väl hemma gick skivan på repeat. Medan E var i skolan satt jag hemma och fixade fotoalbum och, gjorde det jag blivit expert på under resan, fördrev tiden. Jag mådde så enormt bra. Jag hade gjort den där resan som jag längtat efter så länge, jag var supernöjd med hur den blev och otroligt glad över att vara hemma och nybliven sambo med E. Livet var på topp, och jag kan fortfarande känna den där värmen sprida sig i kroppen när jag kör igång skivan. Förnöjsamhet och tillfredsställelse med livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, åh, ÅH! Jag älskar den skivan! Och har också väldigt specifika minnen till den. Å, vilken sommar. Vilket år. David Gray. Åh. Åh!
Suz, ja den är verkligen helt underbar. Davids röst bara kommer åt något i mig... Tål att lyssnas på många gånger om.
Skicka en kommentar