Jag har försökt gå igenom den här graviditeten utan dåligt samvete. Det är så lätt att dra på sig men jag tänker att har jag gjort mitt bästa för att Pyret ska må bra i min mage är det gott nog.
Men en sak har jag inte riktigt kunnat värja mig mot. Mobiltelefonen. När jag är ute och promenerar och någon ringer så hamnar mobilen i jackfickan, medan jag går och babblar på i min handsfree (för att skydda min hjärna!). Tänk på lillhjärnan i magen, vad kan den få utstå?
Jag undrar om det inte kommer att bli med mobiltelefoner som det har blivit med cigaretter och alkohol. Det vill säga att våra barn kommer att prata om oss som om vi är idioter, precis som jag och mina kompisar gjort när vi pratat om att våra mammor både rökte och drack när de väntade oss och hur kunde de inte förstå bättre.
Jag kan tänka mig Pyrets snack med sina polare redan nu:
"Fatta när våra föräldrar var små, då kunde de gå med mobilen direkt mot örat! Helt sjukt ju. De visste ju om att det inte var bra!"
"Jamen, min mamma då. Hon gick med mobilen i jackfickan när hon väntade mig!"
Kollektiv inandning av fasa...
Förlåt, Pyret...men mamma visste inte bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar