Jag visste att det skulle bli så. Men kunde ändå inte låta bli att hoppas. Jag gick inte vidare till intervju på det där jobbet jag så gärna ville ha. Fan också.
Varför är jag så dum så att jag, någonstans innerst inne, tror att de ska gå enbart på känsla och välja mig när det finns så många bra och kvalificerade människor i den här världen?
måndag 11 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
:( Trist, så otroligt jättetrist att höra! Det kommer att komma fler chanser, men det känns piss, jag vet precis.
Tröstkram!
Tack för det ak, det värmer!
WTF?!?!?!?
Deras förlust!
De inser inte sitt misstag!!!!
emm, tack!
Ge inte upp hoppet. Du är ju bäst!! (om inget annat funkar kan du ju alltid prova att charma dom med en ros...)
es, en ros...att jag inte har tänkt på det tidigare!
Skicka en kommentar