Jag ligger och läser och hör hur du andas bakom mig. Dina lugna, djupa andetag. De som direkt skvallrar om att du sover. Jag försöker falla in i din rytm, men du har en alldeles egen rytm som jag inte kan härma. Bara lyssna på och bli trygg av. När jag släcker lampan kramar du om mig lite extra, men fortfarande är det de lugna, djupa andetagen som du andas.
I mörkret, när dina andetag är allt jag hör, känns det som om allt jag någonsin oroat mig för kommer att ordna sig. Jag kan aldrig känna mig tryggare än jag gör där, i mörkret, värmen, i vår kokong. Jag somnar till dina andetag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fantastisk kväll låter det som :-)
emm, ibland kommer de där känslorna bara över mig och då är det skönt att få lufta dem.
Väldigt fint skrivet
Skicka en kommentar