Tapperhetsmedalj

Herregud vilken fantastisk tjej min kille har! I dag skuttade jag glatt upp ur sängen vid halv nio, slängde på mig alla varma kläder jag kunde få på mig, snörde på mig vinterkängorna och laddade för att heja på honom när han skulle springa en och en halv mil på Lidingö. Det regnade och blåste men jag knatade på mellan start och mål och hejade lite efter vägen. Väl framme vid mål mötte jag upp med glada tillrop och varma kläder (själv var jag genomsur eftersom min regntäta jacka visade sig vara precis motsatsen). I kväll har jag gått och handlat pizza och masserat trötta fötter och stela vader. I själva verket har det varit en bra dag. Det var riktigt kul att vara hejaklack och jag var så stolt över E som gjorde ett riktigt bra lopp. Jag kom nämligen på en sak i går kväll när jag hade svårt att somna och låg och lyssnade på E:s lugna, jämna andetag. Det är precis här jag vill vara! Ibland behöver jag bara bli påmind om det och göra ett aktivt val igen. Och jag väljer oss!