Oj vad jag bölade i går. Det var allt och ingenting som kom på samma gång. En massa jobbiga tankar, stora som små, som bubblade i mig och i går orkade jag inte hålla emot längre utan släppte på slussarna. E fick, som vanligt, vara lyssnare, bollplank och tröstare. Även om ingenting blir löst av en gråtsession känns det mycket bättre i dag. Ibland behöver jag bara få gråta ut ordentligt för att dagen efter kunna ruska på mig och sikta in mig på en sak i taget i stället för att försöka lösa allt på en gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar