tisdag 4 september 2007

Soundtrack of my life

Jag har alltid lyssnat mycket på musik. Jag älskar musik och älskar att upptäcka nya artister. För ett par år sedan avtog intresset, faktiskt mycket i och med att jag laddade ner musik. Men nu har det ökat igen. Nu köper jag bara skivor, laddar inte ner längre, och det bästa jag vet är känslan när man öppnar cd-fodralet och kan läsa texterna till låtarna där. Det finns ett antal låtar som har varit extremt närvarande vid olika perioder av mitt liv. De tänkte jag räkna upp här.

The power of love med Frankie goes to Hollywood
Den spelades alltid som sista låt på ungdomsdiscot hela stans högstadieelever gick till på fredagkvällarna. Den stora drömmen var ju att han med stort H skulle bjuda upp mig till den här låten, bekänna sin kärlek till mig och kyssa mig, lika mjukt och vackert som låten är. Det hände aldrig, men drömmen levde riktigt stark och jag kan fortfarande känna vad jag längtade efter när jag hör låten.

Rhythm is a dancer med Snap
Sommaren -92. Vi låg i Idas tält hela sommaren och läste gamla Vecko-Revyn och började umgås med killar lite mer på riktigt. På det sättet som innebar att man började få killkompisar och sedan fick man gå och tråna efter "killkompisarna" eftersom man i hemlighet var lite betuttad i dem.

Run to you med Whitney Houston
Det var I will always love you som blev den stora hiten. Men för mig var det här den enda låten som räknades i Bodyguard. Jag var olyckligt kär i Jimmy och var alltid hemma hos honom. Självklart lyssnade vi, som alla andra, ofta på soundtracket till Bodyguard. En dag sa jag till honom att Run to you var min favorit. Helt plötsligt började han översätta låten till svenska, medan vi lyssnade på den. Det kändes som om jag skulle sprängas för det var ju mina ord som kom över hans läppar.

Vogue med Madonna
Jag skulle kunna välja vilken Madonna låt som helst från The immaculate collection. Madonna var min stora idol och allt hon gjorde var det bästa jag visste. Jag ville vara som henne på alla sätt och vis och kassettbandet gick på repeat i mitt rum.

Insomnia med Faithless
Min älskade vän J:s favoritlåt och den kom därmed också att bli min. Oj, vad vi har dansat till den här. Jag blir bara glad när jag tänker på oss och våra mer dansanta stunder.

Istället för ljud med Kent
Det var Gravitation som lockade mig in i Kents nät. Men det var Istället för ljud som jag och min älskade vän J somnade (läs: slocknade) till varje natt på Cypern. Vi åkte dit sommaren innan sista året i gymnasiet och de här stunderna med J är kanske det mest bestående minnet jag har av den resan...

A long december med Counting Crows
Kråkorna är mitt favortiband, alla kategorier. Just den här låten representerar min tid i Luxemburg som au-pair. Jag längtade hem och det kändes som om december aldrig skulle ta slut.

Långsamt farväl med Mauro Scocco
Hur tragiskt det än kan låta är det här min och E:s låt. Det är den enda vi har kunnat enas om och den är hemsk. Det beskriver exakt hur det kändes när jag kom hem från Luxemburg och vi höll på att göra slut. Jag kan än i dag knappt höra den här låten utan att få tårar i ögonen.

Babylon med David Gray
Jag gjorde min drömresa tillsammans med en kompis. I tre månader var vi borta. Efter två månader hamnade vi på Nya Zeeland och där upptäckte jag David Gray. Varje morgon i bussen som tog oss mellan olika städer lyssnade vi på White ladder-skivan. Jag började längta sjukt mycket efter E, snart, snart skulle jag komma hem till honom, och Davids längtansfulla röst beskrev det jag kände.

När jag satte mig ner för att tänka igenom vilka låtar som har haft stor betydelse i mitt liv inser jag att det blir svårare ju äldre jag blir att peka ut de där fullträffarna. Kanske är det för att det ligger så nära mig fortfarande så jag har svårt att sätta fingret på de där låtarna som jag ser så klart med 15 års perspektiv. Kanske är det också så att jag inte lägger lika stor vikt vid låtarna i dag som jag gjorde då. Nuförtiden är det Mora Träsk som gäller. Så fort jag hör dem blir jag överlycklig för det betyder att Världens sötaste brorson inte är långt borta. Så kom igen. Nu går vi på Tigerjakt!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Rolig och fin läsning! Och så har vi många gemensamma soundtrack. Tack dessutom för att du påminde mig om Faithless!

30-nånting sa...

Det var så lite så! Kul att du gillade "mitt" soundtrack.