Ja, jag vet att jag tyckt lite väl synd om mig själv på senare tid. Vad kan jag säga? Det är sådan jag är, speciellt på hösten, och det kan gärna hålla i sig långt in på våren. Och här kommer en dikt som tydligt visar att jag varit sådan länge. Den skrevs för snart 7 år sedan.
Att jag är ledsen
det är jag värd
jag är värd att vältra mig
i alla mina besvär
Jag måste låta mina tårar rinna
snyfta och snörvla ett tag
om mina tårar skrämmer
var inte rädd - det är bara jag
Det märks kanske inte idag
men mina tårar ger mig styrka
jag reser mig försiktigt upp
väl på fötter är jag någon värd att dyrka
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar