Manic monday

I går kväll träffades jag och E igen. Innan dess hade vi setts på måndagmorgonen och nu ses vi inte förrän på onsdagkväll. Men, man ska väl inte slita på varandra i onödan. En gång i veckan räcker gott och väl...eller, kanske inte. Men helgen har varit bra. 30-års festen var riktigt lyckad, jag kom väl i säng strax före fyra och gårdagen var tipp topp på alla sätt och vis. Jag träffade kära A och fikade och tog en promenad, sedan dansade jag för fulla muggar och så hann jag och E mysa lite i soffan innan det var dags att sova sött. Men jag måste höja ett varningens finger för filmen Because I said so (eller som den heter på svenska Tre systrar och en mamma! Vem översätter filmtitlar egentligen?). Den började riktigt dåligt och sedan fortsatte den på ungefär samma linje. Den var dock inte värre än Se upp för dårarna som kanske är den värsta smörja jag har sett på länge. Jag gillar lättsamma filmer och jag är inte särskilt petig egentligen, men ni kan gott hålla er borta från de här filmerna. Så, nu ska jag ta av mig filmkritikerhatten och ta på mig konsulthatten för ett par timmar framåt.