Duracell

Åh vad jag tycker om vänner som bara ger en energi. Jag har faktiskt ganska många sådana vänner. En del träffar jag oftare och andra mer sällan. Det märkliga är just det att en del av dem träffar jag mer sällan. Varför är det så när de får mig att må så bra? Istället har jag en vän i min omedelbara närhet som förbrukar en hel massa energi. Och jag riktigt känner i kroppen när jag tänker på henne vad som händer när vi träffas. Jag blir spänd, på min vakt och faktiskt ganska otrevlig. Nu har jag precis mailat med en av mina vänner som tillhör kategorin vänner jag träffar mer sällan. Jag blir glad bara jag tänker på henne och hoppas att vi kan ses i helgen. Bara jag inte är kategorin energiförbrukare för henne och att det är därför vi ses så sällan. Hemska tanke. Nej, jag skyller på geografiska problem istället.