Pile of joy

Kolla vad härligt mitt nattduksbord ser ut för tillfället. En hel hög med Isfolketböcker som bara längtar efter att bli lästa i sommar. Men jag måste erkänna att jag har fuskat. För att få ihop till den här raddan sprang jag inte runt på bokantikvariat för att fylla alla luckor. Det gick ju så himla lätt att bara klicka sig fram på AdLibris för att beställa de böcker jag behövde. Nu behöver jag bara beställa nio böcker till så är hela serien komplett. Men först har jag 12 böcker kvar att läsa. Lovely!

Knock knock

I dag var det nära att jag hade kunnat uppfylla en porrfilmsfantasi. Det vill säga om det verkligen var något jag hade fantiserat om.

Jag hade precis hoppat in i duschen när det ringde på dörren. Jag slängde på mig min morgonrock och sprang ut i hallen och öppnade dörren. Och där stod han. Hantverkaren!

Hade det här varit en porris hade jag haft håret uppsatt i en konstfärdig knut, slängt av mig morgonrocken och sagt att denne adonis kunde börja jobba på mig direkt.

I verkligheten stod jag där och blötte ner hallmattan, med rödflammigt ansikte och morgonrocken svept omkring mig så mycket som det var mänskligt möjligt. Och hantverkaren hade blonderat hår och en rejäl kagge.

Hade jag haft en hantverkarfantasi hade den för evigt varit förstörd nu.

Brunch-tajm

Jag är så glad i dag för äntligen ska jag få bruncha. Jag har suktat efter brunch i flera veckor nu, men det har aldrig blivit av. I dag har Förskollärarinnan och Journalistinnan förbarmat sig över mig och om en timme ska vi ses. Oj, vad gott det ska bli.

I övrigt har det varit en mycket lugn och trevlig helg. I fredags var jag hemma själv och hade videokväll och åt alldeles för mycket godis. Inget ovanligt där. I går firade vi Journalistinnans 30-års dag, ett år i efterskott. Det var ett mycket trevligt partaj i hennes trädgård. Ska bli kul att höra detaljerna om vad som hände efter att jag åkte hem. Jag har nämligen en mycket trist tendens till att vilja åka hem strax innan midnatt nuförtiden. Då är jag så trött så att jag knappt kan hålla ögonen öppna.

Sacrifice

E har redan börjat sätta Pyrets väl och ve framför hans eget. I går till exempel. Då avstod E från att ta sallad för att jag och Pyret skulle få lite extra.



Jag undrar hur E hade agerat om det var dillchips det rörde sig om.

Dirty talk

Jag skulle köpa en remsa till tunnelbanan i går och gick in på en liten kiosk invid tunnelbanenedgången. Jag sa vad jag ville köpa och mannen i kassan frågade på bruten svenska om jag ville ha den under eller över. Det tog ett tag innan jag kopplade vad han egentligen frågade, och innan jag hann säga något hade han redan börjat riva av den översta remsan. Jag skrattade och sa att det blev bra och då sa han "Det var som jag trodde". Vi började skratta båda två och mitt i alltihop blev jag också generad. Stod vi, två helt okända människor, och pratade snusk mitt på ljusan dag?

Over and out

Jag är helt kaputt i dag. Jag sov så fruktansvärt dåligt. Hela natten drömde jag att jag och E fick barn. Det var skitjobbigt. Jag vaknade med lätt panik, tills jag insåg att det bara var en dröm, tills jag insåg att jag är på tjocken. Det känns en aning tungt i dag...

Säljande argument

För er som har missat det jobbar jag som säljare. En ganska usel sådan om jag får säga det själv. Jag har verkligen inte den rätta tävlingsinstinkten. På grund av min, och min kollegors tillfälliga, uselhet har vi börjat hänga löst. Jag har till och med börjat oroa mig och planera för att ge mig ut och söka jobb, gravid och trög, till hösten. Men i dag fick jag in en order. En pytteliten en, som jag hoppas ska växa till sig lite. Men ändå, en order.

Nu gör jag en Carola-avslutning med knytnävarna upp i luften och huvudet nedböjt och önskar att min semester hade börjat i morgon eftermiddag i stället för fredag nästa vecka. Jag hade gärna slutat på topp!

Truckerkeps

I går, på väg hem från jobbet, såg jag något som var anskrämligt. En kvinna i mogen ålder, som hade en cykelhjälm på sig. Men inte vilken cykelhjälm som helst. Nej, det var en cykelhjälm som, av någon anledning, skulle se ut som en keps. En bakåtvänd keps. Det hela blev en märklig blandning av buspojke och osmaklighet. Dessutom såg kepsen i sig helt grotesk ut eftersom den var tjock och rundad. Varför? Varför, tycker man att en cykelhjälmskeps är en bättre idé än en cykelhjälm som ser ut som - en cykelhjälm?

James...

Jag kan tänka på annat än Pyret. Tro det eller ej. Till exempel söta James McAvoy som hälsade på Jon Stewart häromkvällen.

Labor pains

Jag har redan börjat peppa mig själv inför förlossningen. Trots att det är länge kvar till december. Jag tänker att det kommer att gå bra, det kommer att göra förj*vla ont men jag kommer att klara det. Jag har tänkt gå gravidyoga och vi ska gå en profylaxkurs tillsammans. Jag tror nämligen mycket på andning och avslappning.

Så skulle E massera mina vader förra veckan. Han hittade en senknöl som han satte tummen mot för att trycka bort. Och satan vad ont det gjorde! Jag försökte slappna av och andas, men det gick inte att andas bort den där fruktansvärda smärtan så han fick lov att sluta.

Nu vet jag inte om jag tror så mycket på andning och positivt tänkande längre. Jag tror snarare på den moderna medicinens underverk, med epidural och allt vad de kan tänkas smälla i mig. Måhända kan det ändras, men just nu känns det inte så.

Contradiction in terms

Mitt i min nervositet kan jag ändå känna en trygghet i att de som blir allra gladast för vår skull är de som redan har barn. Det måste ju ändå betyda något! Min kära fd kollega har uttryckt det så här:

"Att få barn är det absolut bästa jag har gjort i hela mitt liv - och det absolut jobbigaste."

Den motsägelsen är svår att förstå, men den är så otroligt talande. Så vi har verkligen något att se fram emot, jag och E.

The glow

Nu är jag i vecka 16. Om exakt tre veckor ska vi göra ultraljudet och det känns nervöst och samtidigt spännande. Jag tror att det är då det blir verkligt "på riktigt" för både mig och E. Däremot har jag den senaste veckan börjat känna små "elstötar" i magen, och jag är lite lur på att det kanske faktiskt är Pyret som jobbar på med sin cirkusuppvisning därinne.

Jag omges inte av något härligt skimmer, det är då ett som är säkert. Jag är redan från början ganska stor och lång så det enda som hänt är att den nedre delen av magen blivit stenhård och trycker upp allt underhudsfett som istället ger mig ett redigt överhäng över jeanskanten. Jeansen får jag inte heller riktigt igen och det känns märkligt eftersom jag inte gått upp något i vikt ännu.

Jag inser lite i efterhand att de första sju veckorna bestod mycket av dåligt samvete från min sida. Jag hade dåligt samvete för att jag inte var överdrivet orolig för vad jag åt. I Barcelona till exempel var det helt omöjligt att få välstekt kött så jag åt glatt min lite lätt blodiga stek och hoppade över de värsta bitarna bara. Sedan hade jag också dåligt samvete för att jag inte gick runt och var sådär lyckorusig och kände att jag bar på värsta hemligheten. Förutom två veckors illamående och lite extra trötthet så var ju allt precis som vanligt. Enda skillnaden var att jag inte drack alkohol (det gör jag fortfarande inte) och inte var sugen på varken glass, godis eller choklad (men oj vad det har förändrats!).

På senare tid har jag börjat känna mig gladare över vad som faktiskt kan komma i december. Vi var ju ändå på gång att försöka på riktigt och egentligen borde vi ju bara skatta oss lyckliga över att allt gick så bra så snabbt. Det är bara att hoppas att det fortsätter i samma anda. Vi har vänner som har kämpat och kämpar för att få barn och när jag läser bloggar som denna förstår jag lite bättre vilken tur vi egentligen har.

Både jag och E går nu runt och stryker på min mage i både tid och otid. Ju större och hårdare magen är desto verkligare känns det. I morse låg jag och strök över magen och då kände jag verkligen att den fått en rundning.

Jag läste någonstans att Belinda Olsson menar att man är gravid i nio månader för att hinna komma över chocken. Just nu känns det som om ingen hade kunnat uttrycka mina känslor bättre än så.

Känslostorm

Det är så typiskt mig och E. Jag kämpar och sliter och drar för att jag tycker att vi är redo för förändringar, E spjärnar emot för allt vad han är värd. Så kommer förändringen och E är hur nöjd som helst medan jag får lätt panik över vad vi har ställt till med.

Så även denna gång.

Hela första veckan gick jag runt i min alldeles egna lilla bubbla och tänkte på hur jobbigt allt skulle bli. Jag, som är så barnkär, tyckte helt plötsligt att småbarnen jag såg på bussen och tunnelbanan bara verkade vara jobbiga små kryp.

Dessutom slogs jag än en gång av vilket kontrollbehov jag har. Det här blev ju inte alls som jag hade tänkt mig. I mitt huvud skulle vi åka till Barcelona, dricka en massa vin, jag skulle fria och så skulle vi börja försöka där och då. Romantiskt värre. Dessutom trodde jag att jag skulle ha jättesvårt att bli gravid och, jag vet att det låter konstigt men, att jag inte hade det ställde saker på ända för mig.

Egentligen tycker jag att det här är jättebra övning för mig, jag måste verkligen jobba på att stävja mitt kontrollbehov för något säger mig att det inte riktigt kommer att bli som jag har planerat framöver...

Hur som helst så lade sig den första chocken efter en vecka, jag blev något lugnad av att E tyckte att allt kändes så bra och jag tänkte att vi kan nog klara det här tillsammans ändå.

Hellre förr än senare

Det har verkligen varit berg- och dalbana för mig och mina känslor på senare tid. Och jag ska vara ärlig och berätta precis hur jag tänkt och känt, med all respekt för de som inte har haft det lika lätt som vi haft det hittills. Det här är min historia, min och E:s.

Efter jul någon gång började vi prata seriöst om barn. Jag hade känt mig redo i ett drygt år och E gjorde verkligen en kovändning i början av året. Eftersom ingen av oss visste vad det innebar att börja försöka så bestämde vi oss för att inte "börja försöka" utan bara sluta med preventivmedel och se vad som hände. Men vi skulle inte sluta med det förrän i april, så långt var vi överens, för vi ville ju absolut inte få ett barn i december. Så långt var allt väl och det kändes jättebra.

Men, som ni alla kanske vet så krävs det bara en gång - om tajmingen är rätt. Vi slarvade lite i mars, det var i själva verket jag som trodde att vi var på den säkra sidan, och i början av april kom inte min mens. Jag tyckte nog att jag kände att den var på gång, men för säkerhets skull köpte vi ett test. Eller, jag köpte ett dubbelpack för jag tänkte att det kunde ju vara bra att ha en sticka hemma för när vi började försöka på riktigt.

Döm om min förvåning när ett streck uppenbarade sig i den där lilla rutan där ett streck bara syns om man är gravid. Jag behövde inte vänta någon minut utan strecket kom på en gång. Jag gick in till E och sa "Det är ett streck där det aldrig har varit ett streck förut". "Vad betyder det?" frågade han, yrvaket. "Vad tror du?!" svarade jag. I det ögonblicket började E skratta, och jag började gråta.

Knocked up

Jaha, så var man på smällen då. Vi har ju vetat om det ett tag och det har varit riktigt svårt att hålla mig från att skrika ut vad som pågår här vill jag lova. Det är så många tankar och känslor som alla fokuserar kring det lilla Pyret (formerly known as Klumpen formerly known as Larven) som förhoppningsvis lever och mår bra i min mage. Om fyra veckor är det halvtid, och å ena sidan känns det som om jag har varit gravid för evigt men å andra sidan känns det som om det går alldeles för fort fram. Jag hänger inte riktigt med.

Under pressure

Vad har vi ställt till med egentligen???

Gottegris

Att jag aldrig lär mig! Efter ett par godisar var jag egentligen nöjd, men inte lät jag det stoppa mig inte. Nej, glatt fortsatte jag proppa i mig, trots att jag mellan tuggorna gjorde allt för att skjuta godispåsen så långt ifrån mig som möjligt. Tillslut såg jag ingen annan utväg än att slänga godispåsen i papperskorgen. Där ligger den nu och ropar mitt namn. Men jag har blivit tillfälligt döv (och mycket illamående) så jag hör ingenting.

Tårtan

Förresten. Om ni är intresserade av den fantastiska midsommartårtan som slukades i ett huj tycker jag att ni ska gå in här. Mycket tydliga steg-för-steg instruktioner för tårtdummies som jag.

Happy pills

Med en påse smågodis för 25,50 i handen efter lunchen tycker jag mig plötsligt ana lite solsken bakom de regntunga skyarna.

Jag är inte beroende, jag kan sluta när jag vill, jag är inte beroende, jag kan sl...

Disturbia

Det kom över mig i går. Började som en lätt aggressivitet och övergick till något lite mer melankoliskt, nästan ledset. Och det trots att jag äntligen fått tag i Dixie Chicks dokumentären Shut up and sing (se den!). Jag blir så trött på mig själv när jag känner så här utan någon egentlig anledning.

I morse vaknade jag med samma känsla och när jag sa till E att jag måste handla mat efter jobbet kom den stora tröttheten över mig också. Vardagströttheten. För det mesta är min vardag helt okej. Jag trivs och tycker att vi har det bra. Men ibland blir det bara för mycket. Jag är trött på att handla mat,trött på att tänka ut vad vi ska äta och trött på att laga mat (det är oftast jag som gör det på veckorna för E kommer hem 1 1/2 timme senare än jag gör). Trött, trött, trött.

Det kändes lite bättre när E sa att jag skulle ta en frukt när jag kommer hem, lägga mig i soffan och så skulle han laga mat när han kommer hem. Lite bättre, men bara lite...

Tiga är guld

Jag måste bara uppdatera om min Galenpanna till vän som kommenterade sin pojkväns ädla delar framför mig och E.

Lantlollan berättade förra veckan att samma sak har hänt hennes mamma. Lantlollans mamma vet numera att Galenpannans pojkvän har en "gullig penis".

Är det någon mer än jag som tycker att min vän strösslar med lite för mycket information?

Inringad

Och just det ja. På midsommaraftons morgon, när vi låg och mös i sängen och njöt av att få ligga och dra oss tillsammans (det var ett tag sedan vi kunde göra det) DÅ åkte ringarna fram. Och det kändes helt rätt!

Nu är vi förlovade på riktigt, sa jag. Men då sa E att det har vi ju varit sedan i april, nu var det bara den sista pusselbiten som föll på plats.

Det är så härligt att se ringen på mitt finger, som matchas av ringen på E:s finger. Nu ska vi bara vänja oss vid att ha de där ringarna på oss.

Midsommarhelg

Nu har midsommar kommit och gått. Och snart är det juli. Jag fattar verkligen inte var tiden tar vägen.

Det har varit dåligt med uppdateringar i helgen för vår uppkoppling har strulat. Men nu verkar den ha rättat till sig.

Midsommar blev en härlig dag, kväll och natt. Vi firade hos Hovmästarinnan och hennes Kock och det var massvis med god mat, trevligt folk och goda drycker. Resten av helgen har varit mycket lugn. Inget spring och stök i onödan. Dessutom har vi haft en gäst boende hos oss, en gammal klasskompis till E, så vi har mest umgåtts med henne.

I går var jag och Chloë och såg Sex and the City-filmen. Det fälldes en hel del tårar måste jag säga. Jag tycker inte att filmen slår det sista avsnittet, och hade det inte blivit någon film så hade jag inte heller saknat den, men när den ändå är här kan man ju inte göra annat än att se den. Och tycka om den! Det var en toppenavslutning på en härlig helg!

Silltårtan som E dekorerade så fint så fint.

Lunchbuffén. Herregud vad vi åt. Det fanns så mycket gott och alldeles för lite plats i magen.

Midsommartårtan hann jag inte fota! Det var nog det enda som blev uppätet till minsta lilla smula. Jäklar vad god den var. Och mastig.

Hade jag orkat hade jag också fotat min panna. Den ser ut som om den har blivit invaderad av en hel finnarmé. Efter att ett litet regn drog förbi på eftermiddagen tror jag att en knottbataljon kläcktes för vi blev alla svårt bitna. Min panna, min hårbotten och mina ögonlock är helt prickiga och jag försöker att inte visa mig i dagsljus så mycket. Det ser verkligen osmakligt ut. Men, någon liten krigsskada ska man väl ha efter en bra helg!?

Superwoman

Jag har varit så effektiv i dag. Det har tvättats en hel massa, räkningarna har gjorts och mat har förberetts inför morgondagens firande. Jag har gjort en silltårta, förberett farmors supergoda sillröra och gjort botten till midsommartårtan jag tänkte ta med mig i morgon. Hör på den här: chokladbotten, lemoncurd i ett lager, jordgubbsgrädde i ett lager och så lite färska jordgubbar på toppen. Kan det bli annat än gott? Jag har dock aldrig gjort den förut så blir det en succé kan jag lägga ut receptet här om någon är intresserad. Blir det fiasko lär ni aldrig få höra något mer om en midsommartårta, någonsin. Jag kommer nämligen att förneka att det här inlägget skrevs överhuvudtaget.

Mitt uppe i alltihop har jag också påmint E om att handla på systemet.

Nu ska jag åka in till stan och kolla in rean på en av mina favoritbutiker och så ska jag handla några krukväxter.

Slutsats: Jag borde vara ledig oftare, för himmel vad jag är duktig på att få saker gjorda då.

Ha en ypperlig midsommar allesammans, med god mat, underbara vänner och ljuva midsommarnattsdrömmar!

Damn you, hunger

Note to self: Bara för att det är jättemycket mat i matlådan behöver man inte äta upp allt.

Plocka kulor

Det är lätt hänt att man känner sig lite fånig när man står och stretchar vid diskbänken i köket på kontoret. Tur att jag är en snabbstretchare som kvickt som en vessla hittar en lagom avslappnad stil när jag hör kollegans nyckel rassla i låset.

Mina vader börjar tydligen likna radband enligt E och så kan jag ju inte gå runt. Därför måste jag stretcha. Men det är ju så svårt att komma ihåg att det ska göras, så varje gång jag kommer ihåg det är det bara att köra igång där och då.

Stoppa pressarna

Dra mig baklänges. Jag tror banne mig att jag har en bra hårdag i dag!

Frestad

Den här har jag haft på hjärnan hela morgonen.



Kanske bäst att E skyndar sig att fria ändå...

Ringu

Förresten måste jag bara meddela att förlovningsringarna är försvunna ur sin lilla ask. Det upptäckte jag i morse. Kan det vara dags för ett frieri tillbaka månne? Det känns mycket spännande det här mina vänner. Mycket spännande.

Mitt kontrollfreaksjag har dock en aning svårt att hantera den här spänningen. Jag vill gärna veta var, när och hur saker ska ske.

Huvudet högt

Om jag försöker lyfta huvudet en aning ovanför bältet i dag kan jag bara konstatera att i dag är en sådan där dag. Gråtrist och ganska menlös. Då behöver man härliga, förfärliga och oväntade kommentarer att stärka och roa sig med.

Forgiven, not forgotten

Trots vårt uppåt väggarna ojämlika förhållande är E förlåten eftersom han ska bjuda ut mig på middag i kväll. Vi ska gå hit och det ser jag verkligen fram emot. Fler sugardaddies åt folket säger jag bara. Eller bara åt mig!

Käftis

857 kronor fattigare. Åttahundrafemtiosju! Det var vad dagens tandläkarbesök gick på och det var också ganska precis de pengar som skulle hålla mig flytande till löning. Nu har jag 24 kronor kvar på kontot. Som vanligt lär jag nagga lite på sparkontot och så hoppas jag att E läser nedanstående inlägg och blir en sugardaddy i en dryg vecka.

Jag vågar inte ens tänka på hur dyrt det skulle ha blivit om tandläkaren faktiskt gjort något, förutom att ta två röntgenbilder och ta bort lite tandsten.

Men jag försöker tänka positivt. Jag hade ändå tänkt gå till tandläkaren i höst. Det här måste ju därför innebära att jag i höst kan spendera 857 kronor på precis vad jag vill. Bara för att jag vill.

Två av oss

Jag tycker generellt att vi är ganska bra på att göra trista saker tillsammans, läs städa, tvätta och diska. Om jag tycker att jag gjort det alldeles för mycket själv under en period brukar jag säga till. Och E kinkar om han blir utsatt för tråkigheter för ofta. Men i helgen tänkte jag efter. E var ju borta hela lördagen. Jag hade en mycket skön dag, slappade i soffan och gick på långpromenad med Chloë. Men jag hann också med att röja upp i köket och boka tvättid och samla ihop smutstvätten som låg utspridd lite varstans. Jag insåg helt plötsligt att när jag är ensam får jag saker och ting gjorda. De där trista sakerna som jag helst inte vill göra när E är hemma, för då vill jag ju umgås. När E är ensam hemma spelar han tv-spel. Och de tråkiga sakerna, de gör han tillsammans med mig.

En annan sak som kan få mig att krevera är E:s förmåga att bara kunna sätta sig och slappna av om vi till exempel ska städa. Vi delar alltid upp sysslorna så att han städar toan och jag köket. Om jag blir klar med min syssla före honom fixar och donar jag med annat tills allt är klart. Om E blir klar med sin syssla är han klar. Punkt slut. Då kan han lugnt gå och sätta sig i soffan medan jag sliter vidare.

Är vi så jämställda egentligen?

Videodag

I går var E som en vandrande vålnad. Helt slut och lite frånvarande. Jag kom fram till att han behövde sova igen lite förlorad sömn och föreslog därför att vi skulle hyra en film som jag ville se och han kunde sova till. Det gick han, mot förmodan, med på.

Vi hyrde Nanny diaries för min skull och Sweeney Todd för bådas skull. Väl hemma insåg vi att Sweeney Todd var någon himla BBC produktion och inte alls den film vi trodde att vi hyrde. Med Johnny Depp, mums. Den struntade vi att titta på. Ungefär fem minuter in i Nanny diaries sov E så sött. Fem minuter senare snarkade jag också loss i soffan. I dag är det jag som lämnar tillbaka två filmer, helt osedda. Visst har jag berättat förut att jag är väldigt oekonomisk?

Jag sjunger

Det är jag som är den feta damen i dag. Helgen har sannerligen gått i fetmans tecken. Det är pizzamiddagar, chips och dip och choklad som har glufsats in i min kropp. En och annan banan och nektarin har också slunkit ner, mest bara för att försöka väga upp allt det andra. Jag tror tyvärr inte att det har hjälpt så mycket.

Chips och dip

Fredagen den 13:e passerada utan en endaste Jason. Däremot en Dolly som var proffsig och imponerade stort med sin röst och sin musikalitet. Det känns riktigt kul att ha sett henne live.

I dag är E iväg på svensexa. Stackarn klev upp halv sju i morse. Trots E:s frånvaro lär fotboll synas på vår tv ändå. Det är ju ändå Sverige som spelar. Lite nyfiken på hur det ska gå är jag allt. Men mest är jag nog glad över att ha en legitim ursäkt för att shoppa loss på chips och dip. Det ska jag äta så att det står härliga till i kväll. Mumsfilibabba.

Jason

Det är fredag i dag. Och inte vilken fredag som helst utan fredag den 13:e. Jag vill bara säga en sak, passa er för Jason om ni är ute och rör er i skogarna. Speciellt om ni befinner er i närheten av Crystal Lake. Det finns ingen som har gjort mig så rädd som han!

Bilden lånade jag här.

where it counts I'm real*

Hurra, jag och Redaktrisen ska gå på Dolly Partons konsert i kväll. Jag har väl aldrig varit ett Dolly-fan, men inser när jag lyssnar på hennes greatest hits att det är en hel del låtar som har fastnat. Framför allt ser jag fram emot att se henne på scenen och jag hoppas att hon är så proffsig som jag tror att hon är. Synd bara att hon inte låtit sitt ansikte vara i fred lite mer. Hon var ju så otroligt vacker när hon var yngre.

Kolla vad snygg hon var!

Bilderna lånade jag härifrån och därifrån.

* rubriken lånar jag från en titelspåret på Dollys senaste platta Backwoods Barbie. Jag måste ju lyssna in mig lite innan konserten.

Halvtomt

Inga pengar i glaset i morse. Typiskt. Det verkar som om jag får jobba med den råttfärg jag är välsignad med i sommar för tandläkartiden är nu bokad. Jag ska dit på måndag. Jippie...

Tandfén, titta hit

Öppet brev till tandfén:

Jag har varit så duktig på att ta hand om mina tänder. Okej, en ynka lagning har jag fått, men det är väl å andra sidan inte så mycket på 30 år. Jag använder tandtråd nästan varje kväll och mina tänder får alltid beröm hos tandläkaren.

Men nu börjar helt plötsligt den här ynka lagningen göra sig påmind. Jag är rädd för att den håller på att krackelera och det här fanns ju inte alls i mina beräkningar inför sommaren. Nej, jag hade i stället tänkt slinga håret lite ljusare och kanske shoppa ett sommarlinne eller två.

Nu tänker jag mig att du säkerligen missade att ge mig betalt för ett flertal av de tänder jag avlossade i min barndoms dagar. Med tanke på inflationen och en gängse ränta på säg, 33,33%, borde det täcka mitt förestående tandläkarbesök. Jag antar att du har mitt kontonummer. Annars ställer jag ett glas vid sidan av sängen som jag brukar.

Tack på förhand!

Bilden lånade jag här.

Going to the chapel

Jag och E ska på två bröllop i sommar. Mycket trevligt. Men det är två bröllop som kräver övernattning på hotell. Och hotell är dyrt sitter jag precis och inser. Jag bor ju på hotell när jag reser i tjänsten, men då har jag alltid en sådan där fiffig voucher som jag kan lämna fram. Det innebär att jag aldrig behöver oroa mig för att min privatekonomi är i fara, det är ju kunden som betalar för bövelen.

Just nu sitter jag därför och smider planer på vilka kunder som ska få betala våra övernattningar i Örnsköldsvik och Kalmar. Synd bara att jag egentligen inte har några kunder på de orterna.

Big love

Om jag gjorde slut med den ena i går verkar jag ha inlett något hett med Apoteket istället. Hur ska man annars förklara att 600 kr spenderades lätt som en plätt i deras shop i går?

Den tjocka damen har sjungit klart

I går gjorde jag slut. För gott känns det som just nu, men jag har aldrig varit sämre än att jag har kunnat ändra mig. Men vår relation har definitivt inte varit sig lik det senaste året. Kanske är det ännu längre tillbaka sedan den började vackla.

Jag menar självklart butiken Sisters och deras utbud. Länge, länge var det mitt säkra kort om jag behövde något nytt. Det var också den butiken jag valde att undvika om ekonomin var skral. Men nu är det finito. Jag har gett den så många chanser och varje gång har den gjort mig besviken. I går gick jag enbart dit för att jag hade ett presentkort som behövde användas upp. Efter att ha provat i princip allt som fanns i butiken fick det bli en stickad tröja till hösten. Inte den finaste jag har sett, det var ingen aha-upplevelse att ta på sig den, den gör mig inte till ett vackrare jag. Men jag kunde göra slut på presentkortet i alla fall så att jag inte behöver pallra mig tillbaka dit och bli besviken, gång på gång. Det känns mycket bra i dag.

White flag

I dag känns det lite grått. Och med en trötthet som fick mig att däcka bland brölande fotbollsgrabbar under matchen mellan Spanien och Ryssland känns det som om det är dags att höja den vita flaggan. Jag kapitulerar - för i dag i alla fall. Jag har faktiskt tagit eftermiddagen ledig. Nu ska här sovas framför Opie och Dr Phil. The joy!

Bröl och öl

Med en fotbollstokig E hemma blir det mycket fotboll hemma hos oss. Väldigt, väldigt mycket. Men i går är jag glad att vi delade upp oss, tjejerna för sig och killarna, i sina landslagströjor, för sig. För det innebar att vi kunde titta lite på fotbollen samtidigt som vi pladdrade på om annat och åt alldeles för mycket popcorn. Mycket trevligt.

Och så fick killarna bröla för sig själva. Jag mötte Informatören i trappuppgången efter matchen och han hade knappt någon röst kvar. Förmodligen lyckades jag undvika tinnitus med en hårsmån i går.

Lite roar små

Ett tips för att få sig ett gott skratt innan det är dags att sova:

Låt sambon rabbla alfabetet med sin sprillans nya bettskena i munnen. Lyssna särskilt när C, S och X uttalas.

Rise and shine

Jag gillar morgnar där vi vaknar ungefär samtidigt, jag smyger över till hans sida av sängen, han lyfter på armen för att jag ska kunna lägga huvudet på hans axel och så småpratar vi lite och försöker vakna till.

En sådan morgon hade vi i morse.

Be still my heart

Oj vad mitt fastershjärta smälte i går. Jag stod och lagade mat och tänkte på VSB och att det var längesedan vi pratade. Samtidigt i norr hade VSB pratat om mig och ville ringa och sjunga för mig. Så det gjorde han.

Han sjöng Lille-katt, Min hatt den har tre kanter, Gubben Noa och Bockarna Bruse. Den söta 2 1/2-åringen snöade särskilt in på Lille-katt och varje gång han sjöng den gick han upp en tonart. Jag applåderade och tjoade på min sida telefonen. Sedan ville han att jag skulle sjunga och efter det ville han att jag skulle kolla på honom när han hoppade i soffan. Då ville jag bara klättra igenom telefonen och hoppa tillsammans med honom och krama och pussa honom tills han var alldeles färdig. Men det gick ju inte. Istället fick jag säga att jag såg honom och sedan göra diverse utrop när han hoppat. Det hördes på skriket när hoppet skedde.

Sötnosen. Som jag längtar efter honom nu!

Tajming

Det känns som lite taskig tajming när Amelia i det senaste numret har en stor artikel om Nicola Perelli och hur gärna han ställer upp för sin fru, att det är hennes tur nu och vilket lyckligt liv de lever när de i samma veva går ut med att de ska ta en time-out (vad nu det innebär).

Språkbarriär

Jag har varit förbi sömmerskan nu med min nya klänning som måste justeras. Vi har en språklig barriär mellan oss, dessutom var hon lite stressad i dag, men efter ett tag var hon med på exakt hur jag menade. Tror (läs: hoppas) jag.

Det kan lika gärna vara 400 kr i soporna, men det tror (läs: hoppas) jag inte.

I övrigt tror jag att den här varma helgen har tagit knäcken på min vätskebalans. Nu ska jag ge mig själv någon sorts vattenterapi innan det är dags för mig att hålla en utbildning i eftermiddag.

Blogglös

Vilken bloggpaus jag har tagit i helgen. En ofrivillig sådan borde jag tillägga. Jag har faktiskt längtat hit. Lite tragiskt måhända men för den delen alldeles sant. Det har varit fullt upp med att komma på vart vi ska gå för att insupa lite sol och värme, vila på eftermiddagen framför urusel tv och goda grillmiddagar och Hovmästarinnans 30-års firande. Men det känns skönt att vara tillbaka.

Väl tillbaka kanske jag ska passa på att sucka lite. Jag hittade den nämligen i dag. Långklänningen som till och med jag kan ha! Vit botten med marinblått paisleymönster. Visst, några justeringar måste den duktiga sömmerskan (OBS! Inte jag!) göra, men det kommer att bli toppen när den är klar. När jag kommer hem med den för att visa upp för E undrar han först om det är gurkor i mönstret. Han går vidare till att sucka över priset. 400 kr är tydligen alldeles uppåt väggarna för dyrt eftersom klänningen måste sys om lite. (Det låter verkligen som om E är en snåljåp men det är han absolut inte, han har bara ingen koll på vad mina kläder kostar.) Sedan ser han helt bestört ut när jag säger att jag tänker ha den här klänningen på de bröllop vi ska på i sommar.

Det här tog snabbt och effektivt död på min glädje över att äntligen ha funnit den där långklänningen som faktiskt ser fin ut på mig. Tre andra smakråd senare börjar det kännas lite bättre, alla tre har sagt att den är jättefin. Och jag hoppas att E kommer att älska den sedan justeringarna är gjorda. Jag tror nämligen att den kommer att bli grym!

Dan för firaredan

Det förbereds för långhelg. Mina kontorskollegor har väskor med sig och ska iväg på små weekends både här och där i eftermiddag. Själv ska jag lämna kontoret tidigt, fixa lite inför min älskade Hovmästarinnas 30-års partaj och kanske läsa lite i solen på vår balkong (eller, om jag känner mig själv rätt, så kommer jag att hinna somna i soffan framför Six feet under innan jag tar mig iväg på några ärenden).

Sedan ska jag och E ladda för att göra - absolut ingenting. Och det ska bli så skönt. Jag önskar att det var i morgon i dag.

Stimulus

Ett litet associationstest så här en torsdagmorgon före långhelg.

I går såg jag en bil som hade ett stort reklamtryck på motorhuven. Power Gum stod det tydligen. Det var bara det att G.et var ett sådant "coolt" G så att det såg ut som ett C. Jag känner inte att jag skulle vilja ha den bilen parkerad hemma hos oss.

Understimulerad (på många plan tydligen) och uttråkad, vem? Jag?!

Samba

Det är upplagt för en intressant dag när E, det första han gör när han vaknar, börjar sjunga Anna Books melodifestivalbidrag Samba sambero. Jag visste inte ens om att han kunde en enda strof ur den låten.

Gissa vad som snurrar på repeat i mitt huvud nu?

Tredje

I förrgår upptäckte jag det tredje tecknet som tyder på att åderbråck är nära förestående på mina ben. Fy tusan vad tungt det känns. Jag känner mig som sextio istället för trettio.

Andra

I går fick jag mitt livs andra svimningsattack. Som tur var kände jag igen tecknen och hann sätta mig ner innan allt blod försvann från mitt huvud. Jag behöll dock lugnet och kursdeltagaren som jag egentligen skulle hjälpa tog väl hand om mig.

Första

Jag har fått årets första myggbett - på armbågen! Jäklarrrrr vad det kliarrrrr.

Boklöss

Utan en endaste Isfolket-bok är jag precis hemkommen från Falun. Men det känns skönt att vara hemma. Jag delade rum med min mor i natt och maken till timmerstockar den kvinnan kan dra har jag då aldrig hört förut. Till och med min överviktige far ligger i lä.

På vägen hem började jag undra om mitt tv-överdoserande kanske börjar bli skadligt. Jag har inte bara sett Gary Busey i rulltrappan i dag utan även en av nyhetsankarna från Murphy Brown.

I samlarens spår

I eftermiddag bär det av till Falun. Jag ska jobba lite där och det ska bli trevligt. Men framför allt ser jag fram emot att få gå till det lilla bokantikvariatet för att se om de har några fler delar av Isfolket hemma. Om de har det ska jag köpa så många som jag överhuvudtaget får plats med i min väska. Det är bara 16 böcker kvar för att min samling ska bli komplett. Tantsnusk på semestern är verkligen den ultimata kombon.

Smolk

Jag har haft en mycket bra helg. På alla sätt och vis. Långpromenad och lunch med Informatören, bio med tjejerna, mysfrukost och slappande. Riktigt skönt.

Vi såg Brudens bäste man i lördags och vi gick alla ifrån salongen med ett stort leende på läpparna. Förutsägbart men ändå underbart.

Däremot höll jag och Chloë på att få ett utbrott innan filmen drog igång. De visade nämligen en trailer för Sex and the City. Jag trodde att en trailer ska vara en liten aptitretare. Fantasieggande och retsam på alla sätt och vis. En trailer ska väl göra mig sugen på att se mer? Men jag börjar mer och mer förstå att så inte är fallet. Det kändes som om de drog av hela filmen på en halv minut. De visade alldeles för mycket och jag blev skitsur. Jag vill ju se den där filmen utan att veta i förväg vad som kommer att hända. För mig hade det räckt att visa en bild på Carrie och de andra och sedan premiärdatumet. Det slutade med att både jag och Chloë satt och tittade ner och försökte ignorera det som sades på duken.

Men i övrig alltså en riktig toppenhelg.