Jag har redan börjat peppa mig själv inför förlossningen. Trots att det är länge kvar till december. Jag tänker att det kommer att gå bra, det kommer att göra förj*vla ont men jag kommer att klara det. Jag har tänkt gå gravidyoga och vi ska gå en profylaxkurs tillsammans. Jag tror nämligen mycket på andning och avslappning.
Så skulle E massera mina vader förra veckan. Han hittade en senknöl som han satte tummen mot för att trycka bort. Och satan vad ont det gjorde! Jag försökte slappna av och andas, men det gick inte att andas bort den där fruktansvärda smärtan så han fick lov att sluta.
Nu vet jag inte om jag tror så mycket på andning och positivt tänkande längre. Jag tror snarare på den moderna medicinens underverk, med epidural och allt vad de kan tänkas smälla i mig. Måhända kan det ändras, men just nu känns det inte så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Om du får en riktig förlossning ska du vara glad.... tror jag i alla fall. Perspektiv får man om du läser på min blogg...
Men nu ska jag sluta vara neggo :-)
Det är så underbart att du ska ha barn....eller ni snarare :-) Fatta vilken grej! Ett nytt liv! Jävligt scary, men också fantastiskt!
Nu måste du snart börja lägga in bilder på magen :-)
Kram
Sant emm, och någonstans är det ju det jag måste utgå ifrån - att allt ska gå bra. Annars kan man ju göra sig själv galen!
Du uttrycker mina känslor riktigt bra.
Magbilderna får du nog vänta på. Just nu ser jag bara tjock ut och det är inget jag vill visa. Får jag en fin kula någon gång framöver så ska jag visa upp den glatt och stolt!
Kram
Skicka en kommentar