Jag tycker generellt att vi är ganska bra på att göra trista saker tillsammans, läs städa, tvätta och diska. Om jag tycker att jag gjort det alldeles för mycket själv under en period brukar jag säga till. Och E kinkar om han blir utsatt för tråkigheter för ofta. Men i helgen tänkte jag efter. E var ju borta hela lördagen. Jag hade en mycket skön dag, slappade i soffan och gick på långpromenad med Chloë. Men jag hann också med att röja upp i köket och boka tvättid och samla ihop smutstvätten som låg utspridd lite varstans. Jag insåg helt plötsligt att när jag är ensam får jag saker och ting gjorda. De där trista sakerna som jag helst inte vill göra när E är hemma, för då vill jag ju umgås. När E är ensam hemma spelar han tv-spel. Och de tråkiga sakerna, de gör han tillsammans med mig.
En annan sak som kan få mig att krevera är E:s förmåga att bara kunna sätta sig och slappna av om vi till exempel ska städa. Vi delar alltid upp sysslorna så att han städar toan och jag köket. Om jag blir klar med min syssla före honom fixar och donar jag med annat tills allt är klart. Om E blir klar med sin syssla är han klar. Punkt slut. Då kan han lugnt gå och sätta sig i soffan medan jag sliter vidare.
Är vi så jämställda egentligen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Å å å du har så rätt att jag vill skrika.
Situation 1: Jag fixar helgfrukost. E dröjer lite i duschen. Whatever. Fine. Då snyggar jag till i köken eftersom det är lite stökigt sedan kvällen innnan.
Ombytt: Han fixar helgfrukost. Jag dröjer lite i duschen. Whatever. Fine. Då sätter han sig vid datorn/kollar på TV. Aaaaa.
Jag KAN inte bara stänga av sådär som gubbarna gör; sitta i skiten och koppla aaav. Jag ÄR supereffektiv. Mår dåligt av att inte vara sån. Har försökt.
Och på kuppen blir jag äckligt, traditionellt bitter/martyr mellan varven. Men nu när jag får eget arbetsrum & kan ha det precis som jag vill där ska jag bli mer som E i resten av hemmet har jag tänkt.
Hahaha det kommer hålla två dagar.
Lycka till amanda, lycka till... Och den där bittra martyren kan sippra ut lite nu och då här hemma också. Men jag försöker förebygga genom att förekomma martyren och redan innan det briserar säga att "nu har jag gjort det här alldeles för ofta på senare tid". Det verkar faktiskt fungera!
Ja jag får prova det du. Frågade förresten vad det var han GJORDE med datorn när, han kunde gå & plocka lite neurotiskt istället, som jag.
Svar: Resöööörch.
(och det var det faktiskt, nåt praktiskt, bredbandsbetonat. *skäms*)
haha, jag känner igen det där mönstret mycket väl. undrar varför, det kan väl inte vara så att jag är precis likadan som E...
Hieronymus, jaså det gör du säger du... Vi kanske ska ha lite hushållsskola i morgon innan fotbollen?
Skicka en kommentar