Blogglös

Vilken bloggpaus jag har tagit i helgen. En ofrivillig sådan borde jag tillägga. Jag har faktiskt längtat hit. Lite tragiskt måhända men för den delen alldeles sant. Det har varit fullt upp med att komma på vart vi ska gå för att insupa lite sol och värme, vila på eftermiddagen framför urusel tv och goda grillmiddagar och Hovmästarinnans 30-års firande. Men det känns skönt att vara tillbaka.

Väl tillbaka kanske jag ska passa på att sucka lite. Jag hittade den nämligen i dag. Långklänningen som till och med jag kan ha! Vit botten med marinblått paisleymönster. Visst, några justeringar måste den duktiga sömmerskan (OBS! Inte jag!) göra, men det kommer att bli toppen när den är klar. När jag kommer hem med den för att visa upp för E undrar han först om det är gurkor i mönstret. Han går vidare till att sucka över priset. 400 kr är tydligen alldeles uppåt väggarna för dyrt eftersom klänningen måste sys om lite. (Det låter verkligen som om E är en snåljåp men det är han absolut inte, han har bara ingen koll på vad mina kläder kostar.) Sedan ser han helt bestört ut när jag säger att jag tänker ha den här klänningen på de bröllop vi ska på i sommar.

Det här tog snabbt och effektivt död på min glädje över att äntligen ha funnit den där långklänningen som faktiskt ser fin ut på mig. Tre andra smakråd senare börjar det kännas lite bättre, alla tre har sagt att den är jättefin. Och jag hoppas att E kommer att älska den sedan justeringarna är gjorda. Jag tror nämligen att den kommer att bli grym!