Det är lätt hänt att man känner sig lite fånig när man står och stretchar vid diskbänken i köket på kontoret. Tur att jag är en snabbstretchare som kvickt som en vessla hittar en lagom avslappnad stil när jag hör kollegans nyckel rassla i låset.
Mina vader börjar tydligen likna radband enligt E och så kan jag ju inte gå runt. Därför måste jag stretcha. Men det är ju så svårt att komma ihåg att det ska göras, så varje gång jag kommer ihåg det är det bara att köra igång där och då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar