Disturbia

Det kom över mig i går. Började som en lätt aggressivitet och övergick till något lite mer melankoliskt, nästan ledset. Och det trots att jag äntligen fått tag i Dixie Chicks dokumentären Shut up and sing (se den!). Jag blir så trött på mig själv när jag känner så här utan någon egentlig anledning.

I morse vaknade jag med samma känsla och när jag sa till E att jag måste handla mat efter jobbet kom den stora tröttheten över mig också. Vardagströttheten. För det mesta är min vardag helt okej. Jag trivs och tycker att vi har det bra. Men ibland blir det bara för mycket. Jag är trött på att handla mat,trött på att tänka ut vad vi ska äta och trött på att laga mat (det är oftast jag som gör det på veckorna för E kommer hem 1 1/2 timme senare än jag gör). Trött, trött, trött.

Det kändes lite bättre när E sa att jag skulle ta en frukt när jag kommer hem, lägga mig i soffan och så skulle han laga mat när han kommer hem. Lite bättre, men bara lite...