Det började med att hantverkaren var försenad. Inte helt oväntat. Fortfarande irriterande. Men jag får se det från den ljusa sidan. I dag dök han upp i alla fall.
Det fortsatte med lite skäll från vicevärden som tycker att jag ringde honom alldeles för sent för att meddela att vi ska göra om i badrummet. Jag försökte nå honom i går nämligen. Jag kan hålla med om den saken, men visste inte ens att jag skulle behöva kolla detta med honom förrän en av mina kollegor nämnde det.
Sedan är det problem med vår duschdörr, den snygga gråtonade dörr vi ville ha fanns inte i de mått vi beställde (men den gick bra att beställa tydligen) så nu får vi ta klarglas. Ingen katastrof i sig, bara ännu ett irritationsmoment.
Slutligen ringde de från ett jobb jag blivit erbjuden. Jag hade tänkt hinna före och ringa dem innan de ringde mig, men det gick inte vägen. Det var gruvigt, för jag kände att jag måste tacka nej. Det kändes inte helt rätt i magen och denna gång vill jag att det ska göra det. Nästa jobb jag får vill jag ha i minst ett par år. På mitt nuvarande jobb har jag varit i ett år och sju månader och det är ett rekord. Tragiskt men sant.
Nu sitter jag på kontoret och sitter av tiden... Bara åtta dagar kvar till semester. Den behövs kan jag rapportera. Jag har hållit på att somna på tunnelbanan två dagar i rad. Inte likt mig. Dessutom ser jag ut som en vandrande vålnad med tvättbjörnsringar runt ögonen. Helt osminkad. Kanske skulle ha duttat på lite mascara och rouge innan jag klev ut genom dörren. Men nu är det försent också. Men åh...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar