En dikt för dagen

Eftersom min lilla diktbok för närvarande är nedpackad i en av alla tusentals kartonger som huserar i vårt vardagsrum får jag försöka skriva ned de dikter jag faktiskt kommer ihåg utantill. Och de är inte många.

Nedanstående poem författade jag i mellanstadiet. Jag ville så gärna få läsa upp den på FN-dagen, av någon anledning, eftersom en tjej i en klass under mig hade fått läsa upp en dikt hon skrivit på FN-dagen året innan. Dikten skrevs ned och ingen brydde sig ett skvatt. Hur kunde de!?

Jag sitter här och tänker
på världen som den är
På alla barn i alla länder
och soldater med gevär
Jag förstår inte hur vi orkar
hur kan vi stå ut
För vi vet ju alla
att en dag tar världen slut
Medan jag sitter här och tänker
och försöker få till en dikt
Sitter andra och försöker tänka ut
hur vi ska rädda vårt ozonskikt
För vi vet ju ej någonting
om framtiden min vän
Kanske blir det bättre
kanske blir det sämre sen