Egentligen var inlägget nedanför tänkt att innehålla dagens dikt. Men minnena blev för överväldigande och var värda ett eget inlägg tycker jag. Orsaken till minnena är dock att den dikt jag tänkte knattra ned i dag skrevs någon gång under året 1992.
Som en blommas väg mot solen
står jag alltid vänd mot dig
Men en blomma vissnar på kvällen
jag vissnar varje gång du vänder dig från mig
Jag törstar efter din uppmärksamhet
som en blomma törstar efter vatten
Men du överger alltid mig
precis som solen överger blomman om natten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar