Jag har inte skrivit en enda dikt sedan 2003. Tragiskt men sant. Något hände med min inspiration efter att jag slutade skolan och började jobba. Om inte mina ekonomstudier tog död på inspirationen så såg jobbet som skadereglerare till att utplåna den helt. Jag tänkte att det kan vara dags att dela med sig av en av mina nyare dikter, vilket känns lite jobbigt för nu måste jag stå för den på ett helt annat sätt. Äh, skit i det, här kommer den...
Känslan inuti skriker och vill ut
den skriker i tystnad, luften har tagit slut
Känslan blir kvävd, men är starkare än så
när den väl slipper ut går den inte att motstå
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar