Bussmöte

En gammal kvinna ramlade precis framför mig på bussen i dag. Hon slog sig riktigt illa i ryggen, men med hjälp av två personer kom hon upp. Hon placerades på sätet framför mig och jag frågade hur det var med henne och vart hon skulle. Det visade sig att vi skulle av vid samma hållplats så jag sa att jag kunde följa med henne till den församlingsgård som hon var på väg till. Hon blev jätteglad och i sakta mak gick vi uppför backen. Hon hann berätta att hon bott i Stockholm sedan 1937 då hon började som jungfru hos en filmregissör som bodde på Östermalm. 1940 gifte hon sig med sin man som då låg i flottan. 1999 klockan 4 på nyårsaftonsmorgonen gick han bort. Det märktes att hon fortfarande fick ont i hjärtat när hon tänkte på det. Jag frågade vad hon hade för råd till alla oss som vill veta hur man gör för att vara gift i nästan 60 år. Hon sa att man ska vara snälla mot varandra och trivas ihop. Det tyckte jag var ett bra råd som jag gärna delar med mig av. Innan jag lämnade henne gav hon mig en sådan där klapp på kinden som bara äldre kan ge yngre. Hon var så tacksam för att jag hjälpte henne. Jag gick därifrån med tårar i ögonen, men glad för att hon kom dit hon skulle.