It's all coming back to me...

Sommaren -92 var sommaren då allt hände. Jag minns att jag hade varit med min familj i Turkiet, Marmaris, i två veckor precis i början av sommarlovet. Inget konstigt med det kan tyckas. Men på de två veckorna hann konstiga saker inträffa. Ida och Maria, mina kompisar på kvarteret hade börjat umgås med tvillingarna och Jimmy (ett år äldre). Jag fattade ingenting när jag kom hem och ville desperat få ett lika otvunget snack med killarna som Ida och Maria hade. Men de hade ju ett sådant försprång. Hela två veckor. Sakta men säkert började jag också känna mig trygg med killarna. Jag vill minnas det så att vi mest låg i tältet, som stod uppställt på Idas tomt, den sommaren. Vi läste gamla Vecko-Revyn och fnissade oss igenom en bilaga med en snoppspecial. Jag vill minnas att en typ av snopp kallades för "Champagnekorken". Rythm is a dancer spelades på repeat och trots all osäkerhet som 14 år kan medföra kommer jag ändå ihåg den sommaren som någon sorts vändpunkt. Det var början på något nytt och kanske inte lika oskyldigt.