Jag har fått en liten bloggidé. Jag har skrivit dikter i hela mitt liv. Inte särskilt bra. Inte särskilt litterära. Mestadels på rim, för det tycker jag är lättast. Nu är det faktiskt längesedan något inspirerande skrevs ned på ett papper. Men jag har ett helt gäng dikter från det jag var sju år och framåt som jag kan dela med mig av.
Det kommer att bli pinsamt, det kan jag garantera. Fast jag hoppas att det blir lite kul också.
Här kommer ett mästerverk som skrevs någon gång under våren 97 som ett litet smakprov.
En daggdroppe vilar på nyponros blad
En vindpust tar i och rusar åstad
Daggdroppen faller och gräset är hårt
Ingen hör skriket och gråta är svårt
Ingen kan sakna en daggdroppes liv
Det är därför de finns, de finns på pin kiv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hähä, jag har också en massa dikter liggandes. men jag blir så dålig till mods av dem...
Mina är lite både och faktiskt, både glädje och sorg... Fast de flesta är bara pinsamma
Jättefin dikt!
Tack för vänligheten Åsa!
Skicka en kommentar