Jaha, då har jag kommit fram till den sista dikten jag kommer ihåg utantill. Och det är inte särskilt upplyftande läsning. Tur att vädret är underbart och att det är helg alldeles strax!
I mellanstadiet hade jag, och säkert många andra, en tuff period. Det var viktigt att passa in och vi hade ett extremt hårt klimat i vår klass. En tjej styrde alla oss andra med järnhand. Jag fick faktiskt hänga med de tuffa tjejerna. Men blev jag osams med vår ledare, som också var min bästis, så blev jag snabbt utfryst och fick hänga med "nördarna" istället. Jag var bara överlycklig över att jag inte alltid var utfryst utan faktiskt fick hänga med de andra större delen av tiden.
Under denna period kom följande dikt till:
Ingen ser när jag kommer
Ingen ser när jag går
Ingen bryr sig när jag gråter
Ingen försöker förstå
Alla vet att jag förlåter
Alla vet att jag försöker förstå
Alla vet att jag gråter
Ingen bryr sig ändå
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar