Jag slog upp en sida på måfå i min lilla diktbok och skriver av det som står på uppslaget. Inte en passande dikt för en vacker försommardag, men så här får det bli. Jag vet att jag var au-pair i Luxemburg när denna dikt skrevs. Jag trivdes inte så bra, men det var inte så illa som det verkar i dikten...
Vattnet porlar,
virvlar, stänker
hon står där,
tårar blänker
En vacker höstdag
solen lyser
runtomkring
går folk och myser
Njuter av värmen
njuter av varandra
och där står hon
bryr sig inte om de andra
Hon är vacker
fylld av ro
där beslutsamhet finns
kan ingen ångest bo
Hon sträcker ut armarna
och faller tung
allt sker i tysthet
nyss var hon levande och ung
Vattnet porlar,
virvlar, stänker
hon flyter där
inga tårar blänker
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar