The rose

Oj, vilken You tube-eftermiddag det blev. Jag hittade äntligen ett klipp från Kalla fötter som jag letat ett tag. Det där Adam sjunger I've got you under my skin naken utanför Rachels fönster i det första avsnittet. Jag tyckte att det var så fantastiskt kul när jag såg det första gången så jag försökte rita scenen för min kära vän ES dagen efter. Jag tror att det var samma dag hon försökte avbilda Ren & Stimpy i mitt kollegieblock.

Här är klippet i alla fall



Och jag förstår varför Rachel smalt. En ros i röven skulle få mig på fall vilken dag som helst...

Krama mig

Eftersom det förra inlägget gjorde mig lite nere kände jag att jag måste gå tillbaka till den här gamla godingen:



Den här videon gör mig så glad! Och rörd!

Dessutom får det mig att tänka på Världens sötaste brorsons kramar. Han har börjat göra så när han kramas att han bara kapitulerar i ens armar. Med huvudet lutat mot axeln vilar han där, helt stilla. Så gjorde han nu senast när jag skulle säga hej då till honom. De är smarta de där små liven. De vet precis hur de ska göra för att man aldrig ska vilja släppa taget.

En andra chans

Äntligen! Jag har hittat den videon jag klurade på för längesedan. Den med den där tjejen som bär ett enormt hjärta och skrämmer bort alla med det.

Den sitsen kan väl alla sätta sig in i. Alla som någon gång hoppats på något som inte blivit. Alla som någon gång längtat efter någon som inte kommit.

Here goes...

Substitut

Eftersom vi plöjt igenom hela första säsongen av Brothers & Sisters och kommit så långt fram i den andra säsongen så att vi måste vänta på avsnitten en vecka i taget har jag nu tagit ett beslut. Jag måste byta ut mitt beroende mot något annat. Därför tänker jag bita tag i Big Love och se om det kan vara något som passar mig. Tänk vad skönt om det för en gångs skull visade sig att jag inte blev fast alls...

Uppgaskning

Efter en hel förmiddags sömn i soffan känns det lite bättre. Dessutom är jag glad för jag har äntligen bokat boendet i Barcelona. Det var ju E:s present och jag har tittat och tittat och tittat efter boende. Nu hittade jag ett hostel som kändes helt okej i pris och låg jättebra till i stan.

Men det är märkligt vad nervöst det kan vara att ringa och försöka göra sig förstådd på spanska. Jag läste spanska på gymnasiet och när jag var med brudarna i Alicante i april förra året bubblade en hel massa ord bara upp. Skitkul. I dag fick jag andas ett par extra gånger innan jag slog numret. Som tur var kunde killen jag pratade med lika kass engelska som jag kunde spanska så genom att varva de olika språken har jag nu bokat ett dubbelrum åt mig och E i fyra nätter. Hurra! Jag vill åka nu!!

I'm a loser baby

Jag känner mig extremt tråkig i dag.
Har inget att säga, utom att klaga på min förkylning.
Därför är jag tyst...så länge...

Försiktigt...

Lärarinnan bjöd med mig på en förhandsvisning i går. Vi hade ingen aning om vad vi skulle se, men det visade sig att det var Ang Lees nya film, Lust, Caution, som visades. Filmen utspelas i Hong Kong och Shanghai och presenterades som en erotisk thriller.

Jag håller inte riktigt med. Filmen var jättebra, men precis som i Brokeback Mountain är det en långsam film där otroligt mycket händer utan att det är några stora gester eller stora ord inblandade.

Sedan var det det här med sexscenerna. De var otroligt explicita och det var lite kul för varenda gång paret hade sex på bioduken var det som om publiken höll andan. Det gick inte att undgå vad som hände framför oss. Så snart scenerna var över började folk röra på sig igen, harkla sig, andas.

Filmen var 2 timmar och 37 minuter och det enda på min kropp som kände av den tidsrymden var arslet. Grym träsmak.

Jag vill i alla fall rekommendera den här filmen. Det är alldeles för sällan jag tar mig iväg och ser en film som inte är engelskspråkig - tyvärr - och är ni också dåliga på det tycker jag att ni kan göra ett undantag för den här filmen. Det är en film som stannar kvar hos en och jag tror inte riktigt att jag har smält den än.

Press play

Jag känner mig avstängd i dag. Som om någon tryckt på en Pause-knapp jag inte visste om att jag hade. Med snor i näsan och tunga ögonlock sitter jag och slötittar på allt som nätet har att uppbringa. Det har blivit en hel del klipp med Heath, bland annat den sista gången han var med i Ellen. Jag undrar om det är okej att ta en snuvig paus i soffan nu?

Den oändliga historien

Jag tittade på E. Han såg så oberörd ut, men orden som kom ur hans mun skakade om min grund och fick den att spricka. "Jag vill att det ska vara slut". Jag förstod ingenting. Jag som varit helt nykär i ett halvår snart. Hur gick det här till? E förklarade att han tyckt att det hade varit dåligt i ett par månader och nu, just nu, stod han inte ut längre.

När jag vaknade och tittade på klockan var den fem. Jag såg att E rörde på sig lite så jag frågade om det var ok att ställa en fråga. Det var det. Jag frågade om det var så att han faktiskt hade gjort slut på riktigt eller om jag hade drömt det hela. I mörkret hade jag svårt att skilja på dröm och verklighet. Han försäkrade mig om att det var en dröm och jag var fri att drömma vidare.

Men lite skakis är jag allt i dag...

Helgen i fem

Jag har blivit riktigt förkyld. Kan möjligen bero på alla snoriga pussar som delades ut av Världens sötaste brorson.

Sedan E hämtade mig i lördags eftermiddag har vi knappt rest oss ur soffan. Jag har blivit besatt av Brothers & Sisters och grinade mig rödögd i gårkväll.

Dansen börjar i dag. Jag längtar faktiskt efter att svettas men också efter att skaka rumpa.

Ju mer jag pratar och berättar om det här jobbet jag har sökt desto mer tycker jag att jag passar för det och desto mer vill jag ha det. Kanske jag ska börja stalka VD:n på måndag?

Jag har blivit besatt av sådana där lakrits och chili godisar. De som är till hälften röda och till hälften svarta. Mycket goda!

Lyxfin

Det är då tusan vad jag går på det här med att dyrt automatiskt är bra och att allt annat tyder på kass kvalitet.

I början av förra året blev jag "lurad" av en hudterapeut att testa Dermanords produkter. Jag, som tidigare hade smort in ansiktet med Body Shops Body Butter och tyckt att det fungerade utmärkt (tills jag fick en massa märkliga utslag och finnar i ansiktet, upplevde plötsligt en ny värld. Min hud blev mjuk, len och medgörlig. För det mesta i alla fall.

Nu sitter jag här, 425 kronor fattigare, och undrar hur länge jag ska vara så här lurad. Lite Face Protection och Jojobaolja - varför skulle det vara bättre för mitt ansikte än något annat? Tilläggas bör också att jag, den 9 januari, hade 290 kronor kvar på kontot. Någon som har en Spara-kurs jag kan gå?

Where are you going?

Jag och bästa J hade ju vår livsplanering i helgen (och när vi pratar livsplanering snackar vi någon sorts femårsplan - det var så långt vi kunde sträcka oss). Det var skönt att få prata av sig lite och jag kände mig stärkt av vår dag. Men fortfarande kan jag inte skaka av mig känslan av att jag måste veta vad jag vill innan jag kan sätta fart på saker och ting.

Jag önskar att jag var en sådan som bara kunde "go with the flow". Varför envisas jag med att göra det så svårt för mig själv?

Sssssnark

Världens sötaste brorson hade sagt att han ville sova med mig. Och vem är jag att neka honom någonting.

Det var som att ligga bredvid en propeller. En propeller med fötter som med jämna mellanrum gärna trampade på fasters mjuka hull på magen. Men han är ju så söt när han sover...

Tragedi

Usch jag tycker att det är så hemskt med Heath Ledger. Stackars hans familj, hans före detta fru och hans dotter. Det går inte ens att föreställa sig (framför allt vågar jag inte föreställa mig) hur de känner.

Den här dagen får mig att minnas när jag fattade att River Phoenix var död. Jag var i Luxemburg, hade sovit över hos min kompis Lina och var lagom bakis. Vi slötittade på MTV och så kom MTV News igång och de pratade om River Phoenix' autopsy. Först registrerades ingenting och helt plötsligt slog det mig att autopsy betyder obduktion.

Det är så hemskt att människor med hela livet framför sig måste dö...

Språkförbistringar

Kycki

Fabbo Gea

Wawa

Totta

Chi


(Lexikon för Världens sötaste brorson, uppifrån och ner, Kyckling, Farbror E (och försök lista ut hans namn med ledning av brorsonens uttal), Farfar, Tomten, Nils)
Det gäller att hänga med i svängarna - det är tydligt det!

Kvällstund har frukt i mund

Jag har myst så att det stått härliga till med Världens sötaste brorson i kväll. Vi har byggt lego, spelat gitarr och keyboard och torkat köksbordet med stor inlevelse. Kvällen avslutades med fruktstund, bläblä (äpple), i hans säng med lite rytmiska huvudrörelser i takt med Mora Träsk. Mycket mysigt.

Bröder och systrar

I natt drömde jag att jag var en del av familjen Walker i Brothers & Sisters. Kan man ta det som något annat än att jag och E överdoserade av den serien i går? Vi låg i soffan hela dagen och tittade på avsnitt efter avsnitt. Herregud vad jag gillar den serien. Jag är lite småförtjust i Justin, strulputten, och vill vara som Sarah. Till och med Sarahs bitchiga sida gillar jag, för hon är så bra på att vara just det och jag är helt värdelös. Eftersom jag jobbar hemifrån i dag tror jag att jag ska tjuvkika på ett avsnitt på lunchen. Jag är ju borta resten av veckan så jag kan inte få abstinens redan nu, det vore ju för hemskt!

Bilden lånade jag härifrån

Handsken är kastad

Nu är ansökan inskickad och jag kan inte hjälpa det, jag har ont i magen... Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas...

Börja om från början...

I dag, efter en tjejmiddag och en Bag-in-box, ser det ut som om mitt och E:s arbete i går var förgäves. Jag väljer att inte ens snegla bort mot köket. Förnekelse har alltid varit en av mina starka sidor.

Dessutom har jag nu satt mig vid datorn för att söka jobb. Ett jobb som träffade mig i magen när jag läste annonsen och gick in på företagets hemsida. Ett jobb som jag inte har en chans i helvetet att få. Jag har egentligen inga som helst kvalifikationer. Det enda jag har är ett hopp om att de ska känna mitt engagemang och min potential genom ett ynka litet papper.

Men, vad gör man inte för att skjuta på att skriva en ansökan. Jag funderar till och med på att göra räkningarna först...

Fy fan vad vi är bra!

Är det inte märkligt att man kan känna sig så nöjd med sig själv - bara genom att tvätta och städa lite?

Jag tror att det är tanken på alla städfria dagar som ligger framför mig som gör att glädjen är så stor.

Happy friday everybody

Jag är tillbaka där jag trivs bäst. Hemma, tillsammans med E. Vi har precis käkat middag och delat på en flaska rödvin. Nu ska vi faktiskt ut och afterworka med bästa J, hennes H och Förskollärarinnan. Det ska bli trevligt att supa till lite i kväll...faktiskt. Dessutom känns det som om det kommer att gå lätt.

Eat me

Jag är tillbaka i Gävle. Ska spendera en natt här och en dag till innan jag får återvända till mitt hem.

Jag höll på att krocka med en engelsman i hotellkorridoren. Hade det här varit en film hade vi tittat på varandra och slitit in varandra i städrummet och älskat bland lakan och handdukar. Men det är det ju inte. Istället mumlade han något ohörbart på engelska och jag skrattade något sorts menlöst skratt åt hans ord. Inte särskilt spännande. Dessutom var han väldigt kort...vad nu det har med saken att göra. Jag var inte direkt sugen på att vara otrogen tillsammans med honom.

Nu ska jag gå och äta mexikanskt. I löööööv guacamole. Sedan blir det hotelldöden, aka slappa framför tv:n.

Alien

Jag har en knöl på sidan av min högra handled. På ganska precis det stället där benet gick av kan jag tänka. Eftersom den växer roar jag mig nu med att fundera på vem som gömmer sig därinne. Min mamma drömde en gång om att förgätmigej slog ut under hennes hud. Jag kanske håller på att odla en hyacint! Jag har inte fått tag i min läkare ännu, men eftersom sköterskan jag pratade med sa att det inte var akut så kan jag roa mig med sådana tankar så länge.

Just my luck

Jag är och röjer runt strax norr om Dalälven igen. I dag har jag varit i Gävle hela dagen och eftersom jag hade extremt många timmar mellan två möten bestämde jag mig för att göra en liten utflykt till Sandviken. Varför det, kan man undra? Jo, för i Sandviken har de ett litet antikvariat som säljer böckerna om Isfolket som jag har börjat samla på. Lite tantsnusk har aldrig skadat någon och definitivt inte mig.

Till Sandviken tar det en halvtimme enkel väg, med buss. När jag väl kommer fram och det lilla antikvariatet äntligen öppnar har de knappt några böcker om Isfolket överhuvudtaget. Och vid en närmare titt är det bara en av böckerna jag inte hade redan. Det blev en ruskigt dyr begagnad bok vill jag lova.

Tillbaka i Gävle har jag ytterligare en timme att slå ihjäl och bestämmer mig för att shoppa upp min julklapp, 500 kr på H&M. Men det fanns banne mig INGENTING att köpa. Är inte det typiskt, när man äntligen har pengar att spendera.

Nu befinner jag mig i Falun och jag antar, bara genom att gå på hur den här dagen sett ut, att alla mina favoritmatställen är stängda.

Kakmonstret

E tycker om mig. Det vet jag att han gör. Men i går var det banne mig nära att jag fick på moppo.

Han gick till frysen för att, som jag trodde, tina lite bullar. Kom tillbaka till datarummet med mycket bister uppsyn och frågade ut mig om hans mammas goda chokladrutor med kokos på. Inte ont anande sa jag att de var uppätna och att han redan fått veta det. Men det visade sig att han trodde att det var några andra kakor jag ätit upp och inte de där goda som han längtat så efter.

I det här läget blev jag sur. Jag fick ju skämmas och be om ursäkt IGEN för ett brott jag redan har skämts för och bett om ursäkt för.

Att E inte lärt sig det här ännu är egentligen orimligt. Men någonstans inom honom lever väl hoppet om att jag ska spara lite godsaker som vi har fått gemensamt till honom.

Sensmoral: lämna ingenting i frysen, skåpar eller framme som en hungrig 30-nånting kan lägga vantarna på!

Tito

Om han är skyldig eller inte vågar jag inte uttala mig om. Men att han är ett äckel som tänder på småtjejer det har jag vetat sedan han stötte på min, då 17-åriga, klasskompis. Han var ungefär dubbelt så gammal som henne och hon såg definitivt inte mogen ut för sin ålder. Snarare tvärtom. Han var så på så han ringde och bjöd över henne till England lite senare, där han var och sjöng vid tillfället. Om jag inte minns helt fel så var han också gift vid den tidpunkten.

Fy fan.

Och nu ska äntligen R Kelly upp i rätten också.

Vad är grejen med äldre män och småbrudar egentligen?

Big city life

Jag drömde om New York häromnatten. Lyckan över att vara tillbaka i den där staden var obeskrivlig och jag pratade hänfört om drömmen med E i går under vår promenad runt Årstaviken. E undrade om jag verkligen skulle tycka att det var så underbart som jag tror om vi åkte tillbaka till New York och jag blängde surmulet på honom. Självklart skulle det vara det! Det är något med den där staden som drar mig till sig. Den enda plats (om man nu kan kalla det för plats) som fått mig att känna så tidigare är Nya Zeeland. Dit skulle jag kunna åka tillbaka när som helst. Det är en skum känsla när man känner sig hemma på en plats man aldrig tidigare besökt. Men det är också en skön känsla och det är ju sådana jag ska spinna vidare på från och med nu. Så en resa till NY i födelsedagspresent vore inte helt fel!? (OBS! Presenttips till dig, E eller någon annan välgörare som vill göra mig överlycklig)

Trivia: Jag såg för övrigt Fredrik Virtanen på lunchen. Vi åt på samma bufférestaurang. Jag har en känsla av att vi skulle bli kompisar om vi bara fick chansen. Känslan bygger egentligen inte på mer än att Fredrik en gång för längesedan skrev jätteroligt om bajs i sin gamla blogg. Jag tycker om alla som skriver roligt om bajs...

Dazed and confused

Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Men jag vet att något måste hända. Jag kan inte jobba med det jag gör just nu. Men jag har ingen aning om vad jag ska göra i stället.

Jag är en person som alltid har varit målmedveten. Jag har vetat precis varför jag har gjort de val jag har gjort och vart jag vill komma med dem. Tills jag började på universitetet. Det där stället tog av mig min drivkraft och ersatte den med, ja vad vet jag inte riktigt men en lealös nickedocka är kanske ganska beskrivande. Nu har jag gått i snart 6 år och funderat på vad jag ska göra när jag blir stor, för jag har alltid vetat att det minsann inte är det jag gör just nu.

Så såg jag på Stjärnorna på slottet i lördags och fänglsades av Peter Stormares berättelse om sitt liv. Speciellt en sak han sa fick mig nästan att börja lipa. Han sa att han aldrig har slagit sig blodig för att komma dit han har kommit. Han har inte stått och bankat på en dörr förgäves för att bli insläppt. Istället har han varit öppen för det som kommit till honom och följt de möjligheter som givits honom.

Det är raka motsatsen för hur jag betett mig de senaste åren. Jag har kämpat mot mig själv varje dag för att försöka finna ut vad det är jag vill syssla med egentligen. Men ingenting gott har kommit ur det. Jag tänker också på vad Strawberry Milkshake skrev för en vecka sedan. Är det rätt så är det lätt. I hennes fall var det kanske främst förhållanden hon menar, men detsamma ska jag applicera på mitt liv och mina jobbfunderingar. Och så ska jag göra en liten livsplan. Inte för resten av livet, men väl för något år framåt så att jag får någon sorts riktning. Även om jag inte har någon aning om vart jag vill att den riktningen ska ta mig just nu. För är det rätt så är det lätt. Jag ska lyssna på min magkänsla och ta försiktiga steg så att möjligheter omkring mig inte dränks i mitt stampande, klampande, bultande och skrikande.

Sockerchock

Jag har blivit helt förslappad den här helgen. Efter fredagens trevliga middag och lördagens goda gärning, flytthjälp, har jag och E i princip hållit oss i soffan. Vi har legat i soffan och tryckt i oss bullar, Maltesers och smågodis. Jag mår illa just nu, men det hindrar mig inte från att tänka med längtan på allt annat gott vi har i frysen. Ibland undrar jag om svärmor tror att jag låter E svälta under alla de månader hon inte träffar honom. Varje gång vi lämnar deras hus ska påsar packas med allsköns godsaker. Svärmors förhoppning är kanske att godsakerna ska räcka till dess att hennes älskade son kommer hem nästa gång. Men då känner hon inte oss. Vi har tur om godsakerna räcker längre än första veckan tillbaka i vår lägenhet. I morgon är semestern slut. Då är det bara att bita ihop och ignorera sockerabstinensen. Om du har lust att vara skakis tillsammans med mig så kör vi, i morgon alltså! Nu ska jag ta mig en tur till frysen...

Questionmark

Eftersom jag inte tar mig för någonting överhuvudtaget tänkte jag passa på att slänga ur mig två frågor som i princip tar upp all min tankeverksamhet just nu.

Med 14 dagar kvar innan lönen kommer undrar jag om det är möjligt att klara sig på 269 kr till dess?

Eftersom jag knappt gick upp något under semestern undrar jag om det inte finns någon regel som säger att man ska gå upp minst 2 kg, vilket i sin tur skulle berättiga att jag tar en av fina svärmors goda bullar som efterrätt efter lunchen?

Living on the edge

Jag har precis kollat klart på en snowboardfilm! Jag kunde inte slita mig från den nu på morgonen. First descent heter den och handlar om ett gäng snowboardare som åker till Alaska för att åka där ingen annan åkt förut. Jag blir så otroligt imponerad av den där typen av människor, människor som vågar och som lever på adrenalinkickarna de får. Själv fick jag fjärilar i magen bara av att se de bergskammar och klippskrevor de åkte över och i.

Jag kanske skulle behöva lite mer adrenalinkickar i mitt liv. Tyvärr är jag ingen våghals och har aldrig varit. Snowboard har jag provat på men jag är av den typen som kommer att stå på mina skidor när jag är i medelåldern och skaka på huvudet åt alla illbattingar som åker förbi mig på bräda. Surfingbrädan i Byron Bay kom jag aldrig upp på och ett skydive på Nya Zeeland är väl obligatoriskt? Det som hittills har gett mig mest adrenalin är bungyjumpet jag gjorde i Queenstown. Världens lägsta bungyjump gjorde jag, 43 meter tror jag att det var. Jag kommer nog aldrig att göra om det, men det är kul att ha provat på.

Numera får jag kickar av att shoppa dyrt och kanske pulsen stiger lite extra när jag kliver på rulltrappan som går neråt... Fy fan vad jag är trist. Skjut mig någon...

Mellangården

I Thailand bodde vi vid stranden i Mae Ram Phung. För att taxichaffisarna skulle förstå var vi ville åka var det ingen idé att försöka uttala namnet som det stavas för då visste ingen vad vi snackade om. När vi sa Mellanpung däremot blev det annat ljud i skällan. Dessutom bodde vi nära Taphong och den fina fruktmarknaden där.

Nu är det riktigt skönt att vara hemma i gamla hederliga Sverige igen, med rediga ortsnamn som Trosa och Fjuckby.

Mango, papaya, pineapple?

Jag gav mig på att försöka hitta en bh när jag shoppade loss i Bangkok. Det gick ganska precis som jag hade anat. Ingenting passade och de hade nästan inget i min storlek. Det jag däremot hittade var ett anslag inne i en provhytt som jag tyckte var otroligt upplysande, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den informationen. Anslaget bestod av profilbilder på olika bröst och under bröstbilden var det en bild på den frukt sagda bröst liknade. Det var äpplen och päron och allt däremellan. När jag ställde mig i profil insåg jag att jag är en ananas. Vad kan det innebära för mitt fortsatta jordeliv?

Resdamm

Resdammet är borttvättat och kläderna som inte tvättades är vädrade. Det enda jag inte orkade ta tag i igår för att hålla mig vaken var disken. Disken kan man väl för tusan ta hand om när som helst. Nej, då valde jag hellre lite geisha, lakrits-chilisar och en härlig chick-litt av Jane Green.

Hur som helst såg det ur på detta vis när vi var där borta, där det var varmt och skönt och alldeles...alldeles underbart.

Nyårsmiddagen blev en succe. Och innan massakern kom igång såg det hela mycket aptitligt ut...

I efterhand blev jag lite illamående när jag beskådade vad vi gamar hade åstadkommit.

E njuter i solen. Själv kunde jag bara uppehålla mig i solen under kortare perioder för att inte bli en kräfta. Min försiktighet ledde också till att jag inte blivit det minsta bränd, inte tappat någon som helst hud (utom den de filade bort när jag gjorde foot scrub på stranden) och inte fått några brännblåsor. Dessutom kan jag stoltsera med en hud som skulle kunna betecknas som, ja, lätt gulbeige. (Det jag precis insåg att jag gillar bäst med denna bild är det som skulle kunna se ut som ett toppigt bröst i bildens högerkant. Jag är verkligen en helt värdelös fotograf.)

Vamos a la playa, oh oh oooh!

En enstaka palm dök upp här och var efter strandremsan. Och oroa er inte, jag behövde inte gå många metrar för att den här skulle dyka upp. Det är viktigt att akta sig för onödig motion på semestern.

Jag och E hade två nätter och en hel, lyxig, shoppingdag i Bangkok. Jag skulle inte ha något emot att spendera lite mer tid i den stan.

Världens sötaste brorson kände sig lite nationalistisk den sista dagen och spanade ut över "sina ägor", aka stranden, i sin Crocodile Dundee hatt.

Världens sötaste brorson lämnade verkligen ett avtryck i Thailand. På den lilla lilla orten vi bodde på var alla helt fascinerade av honom. De skulle nypa i honom, stryka på hans hud och helst bära runt honom så mycket det bara gick. Han var själv mycket tveksam till det arrangemanget.

Blodpuddingsuppdatering

Det blev - helt otippat - blodpudding till lunch i dag. Jag strosade runt på ICA och hade ingen aning om vad jag ville äta, allt bara snurrade (jag blir så sjukt jetlaggad - och då är ändå det här hållet enklare). Men så uppenbarade sig blodpuddingen där framför mig och det var mycket gott vill jag lova.

Nu är jag hemma igen. Nästan tillbaka i sadeln. Ge mig en ordentlig natts sömn bara så borde jag vara på hugget. Efter drygt femton timmars resa och cirka tre timmars skönhetssömn hittar jag nu på allt jag bara kan komma på för att hålla mig vaken. I thaitid skulle jag redan vara på väg att knyta mig. Jag var ett vrak vid tiotiden på kvällen sista veckan. Men nu är det bara att bita ihop.

Världens sötaste brorson hade en hård resa på hemvägen. Det var mycket gråt och frustration från hans sida. Hade jag inte känt honom hade jag också varit en av dem som mumlade "Jävla..." mitt i natten. Men eftersom jag känner honom och vet hur extremt trött han var ville jag bara gå och dänga på den där idioten som inte fattade att den lilla sötnosen bara var övertrött och konfys.

Jag hade lätt kunnat vara borta en vecka till. Men trots det är det otroligt avkopplande att vara hemma i min egen lägenhet, att få ta en låååång dusch i mitt eget badrum och att lyssna på min musik. Just nu spelas Alison Krauss men jag har en känsla av att Dixie Chicks eller kanske Frou Frou snart kommer att ljuda i lägenheten.

Jahapp, då har jag bloggat. Undra vad jag nu kan hitta på för att inte somna?

Blodpudding

Det är bara att säga som mor och far sa i mitten av varje månad när jag var liten. Nu blir det blodpudding resten av månaden. Vi har knappt sett Bangkok i dagsljus. Efter en dyster start på MKB insåg vi att vi är märkesfjantar och shoppade loss på DKNY, Calvin Klein, Lacoste och diverse surfbutiker. Nu väger jag fördelarna med att veta exakt hur mycket jag spenderat med nackdelarna.

Celebrity skin

Jag och E tog en promenad efter stranden for nagon dag sedan. Helt plotsligt kommer tva thailandska tjejer springande med en kamera. Jag trodde att de ville att vi skulle fota dem sa sjalvklart sa jag ja. Men nej, de ville fota sig sjalva tillsammans med oss sa vi fick posera for tva fotografier. Ett med vardera tjej.

Vi borjade genast fantisera om vilka de trodde vi var. Jag trodde att jag sag ut som Cameron Diaz (ha ha ha ha) eller kanske trodde de att vi var Reese Witherspoon och Jake Gyllenhaal (eller hur!). I sjalva verket tror jag att de fotade oss for att de inte trodde sina ogon. Tva gigantiska, och i mitt fall likblekfet, faranger (utlanningar) som utan att tveka struttar runt i badshorts och bikini. Det maste ju forevigas...

Jag vet...

...bilden jag tog med min kamera i gar var helt kass. Jag forsokte hitta nagon sorts kansla i bilden, men den blev mest bara trist och utan farg. Hur som helst sitter jag och E och internetar lite. Gardagen var en perfekt dag med spa for tjejerna och superb middag. Vid tolvslaget skickade vi ivag varmeballonger. Mycket vackert. I Thailand tror de att om ett par skickar upp varsin ballong och de foljer varandra upp i skyn ska paret vara tillsammans for evigt. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det eftersom en av min och E:s ballonger kraschade medan den andra lyfte upp upp och ivag.

I dag har jag och E shoppat och tydligen har min fettprocent stigit markant eftersom den enda bikinin jag fick pa mig var en XXL!!! Alltid kul att inleda ett nytt ar med att kanna sig superfet.

I ovrigt lunkar dagarna pa i stilla takt. Men i morgon aker vi till Koh Samet och pa fredag drar jag och E till Bangkok. Jag ser fram emot shopping pa mycket hog niva.


Sorry for den trista texten utan alla prickar och ringar, men jag ids inte grejsa for lange med den har skruttdatorn...