E tycker om mig. Det vet jag att han gör. Men i går var det banne mig nära att jag fick på moppo.
Han gick till frysen för att, som jag trodde, tina lite bullar. Kom tillbaka till datarummet med mycket bister uppsyn och frågade ut mig om hans mammas goda chokladrutor med kokos på. Inte ont anande sa jag att de var uppätna och att han redan fått veta det. Men det visade sig att han trodde att det var några andra kakor jag ätit upp och inte de där goda som han längtat så efter.
I det här läget blev jag sur. Jag fick ju skämmas och be om ursäkt IGEN för ett brott jag redan har skämts för och bett om ursäkt för.
Att E inte lärt sig det här ännu är egentligen orimligt. Men någonstans inom honom lever väl hoppet om att jag ska spara lite godsaker som vi har fått gemensamt till honom.
Sensmoral: lämna ingenting i frysen, skåpar eller framme som en hungrig 30-nånting kan lägga vantarna på!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Amen jag håller med. Försöker att införa lite medvetenhet där hemma om att jag faktiskt FÅR lov att äta upp allt sött och gott som finns i lägenheten. Fast okay då, det slutar ändå oftast med att jag får skämmas när vi har gäster och det visar sig att jag ätit upp de där kakorna som köptes för en månad sedan ifall vi nån gång skulle få fikabesök...
Äsch, man får istället se till att vara lite förutseende och inhandla godfika lagom till gästerna kommer...
I lagom tid, om det inte skall bli uppätet, handlar då i mitt fall om kanske en halvtimme...
Jepp, då får man anpassa sig efter det. En halvtimme låter helt klart rimligt...
Jag garvar ihjäl mig. Jag är precis likadan. Jag bor ju själv och allt gott tar slut på ett kick. Om jag ngn gång har en "sambo" så äter jag inte alls lika mycket. Sensmoral - jag borde skaffa en sambo så kanske jag går ner i vikt....
emm, lyllos dig ifall det funkar. Själv har jag bara börjat äta ännu mer onyttigt (dvs det som E tyckte om men som jag trodde att jag inte gillade) sedan jag blev sambo.
Jag har tvärt om, å det är ju inte klokt.
Exempel:
Jag kan vara sugen på what ever, typ godis el glass, frågar M om han vill ha, men han säger nej, köper till mig själv och när ajg sen ska hämta gottet så har han ätit upp det, surt sa räven, jag blir galen...
Med det menar jag inte att E har någon rätt att bli sur alltså=)
Haha sabina, då vet du exakt hur E har det. Att ni aldrig lär er ;-)
Skicka en kommentar