Blodpuddingsuppdatering

Det blev - helt otippat - blodpudding till lunch i dag. Jag strosade runt på ICA och hade ingen aning om vad jag ville äta, allt bara snurrade (jag blir så sjukt jetlaggad - och då är ändå det här hållet enklare). Men så uppenbarade sig blodpuddingen där framför mig och det var mycket gott vill jag lova.

Nu är jag hemma igen. Nästan tillbaka i sadeln. Ge mig en ordentlig natts sömn bara så borde jag vara på hugget. Efter drygt femton timmars resa och cirka tre timmars skönhetssömn hittar jag nu på allt jag bara kan komma på för att hålla mig vaken. I thaitid skulle jag redan vara på väg att knyta mig. Jag var ett vrak vid tiotiden på kvällen sista veckan. Men nu är det bara att bita ihop.

Världens sötaste brorson hade en hård resa på hemvägen. Det var mycket gråt och frustration från hans sida. Hade jag inte känt honom hade jag också varit en av dem som mumlade "Jävla..." mitt i natten. Men eftersom jag känner honom och vet hur extremt trött han var ville jag bara gå och dänga på den där idioten som inte fattade att den lilla sötnosen bara var övertrött och konfys.

Jag hade lätt kunnat vara borta en vecka till. Men trots det är det otroligt avkopplande att vara hemma i min egen lägenhet, att få ta en låååång dusch i mitt eget badrum och att lyssna på min musik. Just nu spelas Alison Krauss men jag har en känsla av att Dixie Chicks eller kanske Frou Frou snart kommer att ljuda i lägenheten.

Jahapp, då har jag bloggat. Undra vad jag nu kan hitta på för att inte somna?