I går vid middagsbordet tittade E bort mot tyget, det fördömda tyget, och sade att han nog hellre tyckte om de där påklistrade IKEA-blommorna vi hade innan tyget åkte upp.
Mitt hjärta stannade.
Vi har inte råd att byta ut det där tyget nu. Men det har inte E någon aning om eftersom han aldrig någonsin får veta hur dyrt det var. Det är första gången jag inte vågar säga något till E om hur mycket jag har shoppat för.
Jag började genast fara runt och bevisa hur bra det skulle bli med ett turkost ljus här och en gardin där. E gav med sig för tillfället, mest bara för att få tyst på mig tror jag. Jag är illa ute...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du kanske kan sälja det på blocket i värsta fall...?
Ja, det får bli den sista utvägen. Jag hoppas just nu intensivt att E ska glömma bort det där tyget. Med ett turkost ljus på soffbordet tror jag att tyget gör sig tipp topp där bakom.
Jag säger spring!
Eller utnyttja problemet du hade med närminnet imorse, dvs. att allt som skett de senaste dagarna bara suddats ut till total oblivion. Förneka, förneka, förneka att du kommer ihåg något som helst om hur det där lilla tygstycket kan ha införskaffats.
Namnet på butiken kanske tom. rimmade på Hemtex om du försöker dra dig till minnes? :p
Haha, jag säger bara "Inga kommentarer" så borde det väl få allt att försvinna. Eller?
Han får vänja sig. Du gillar ju?
Japp, jag gillar och jag ska nog få över honom på min sida...
Skicka en kommentar