Uppdatering

Ja, jag friade i Barcelona! Det har jag gått och funderat på sedan i november, allt var förberett men jag visste inte om jag skulle våga. Vi hade en helt underbar lördag i solen. Humöret var på topp och vi skulle gå och titta på fotboll på kvällen. På eftermiddagen gick vi och handlade lite godsaker (läs: mestadels chips) för att mysa lite på hotellrummet och då kände jag att det var nu eller aldrig.

Jag dukade upp en picknick på hotellsängen och ställde fram paketet jag hade förberett.

I paketet låg det lager på lager av silkespapper. Mellan varje lager låg en diktvers om vår tid tillsammans hittills och om den framtid jag hoppas att vi får. E grävde sig febrilt ner genom lagren, mycket förväntansfull inför den utlovade presenten.

Han lyfte på locket till den lilla asken i den stora lådan och förstod nog inte vad det var han såg. Jag skyndade mig att säga att jag hade en fråga. Och så tog jag sats:

Vill du gifta dig med mig?

E sa att det ville han och då började jag böla.

Lite senare undrade E vad jag höll på med, det var ju han som skulle fria. Jag kontrade med att 11 1/2 år (lördagen var vår 11 1/2-års dag) är en tillräcklig tidsfrist för att få tummen ur. Det resonemanget kunde han inte riktigt argumentera emot.

Jag friade med ett ringmått. Jag tyckte att det kändes som en rolig idé eftersom jag vill att vi ska välja ringarna tillsammans. Dessutom vet ju ingen av oss vad vi har för storlek så det här kan ju hjälpa oss på traven.

Vi kom också överens om att när vi beställt och fått ringarna, då är det E:s tur att fria tillbaka. Han får bestämma när vi ska ta på oss ringarna och överraska mig med det. Jag längtar redan!