Magaluf

Vi låg och planerade semestern i går. Kanske inte det bästa tillfället för jag var trött. Och när jag är trött blir jag lite lätt grinig. E skulle säkert beskriva det på ett annat sätt, men det här är min blogg och här är det jag som bestämmer.

Vi har ett bröllop som vi är bjudna på som ligger mitt i semestern och stör. Ett bröllop vi gärna vill gå på, men som kräver en hel del planerande för att vi ska hinna både norröver först för att sedan åka söderöver och gå på bröllopet. Jag insåg till min fasa att det här kommer att bli ännu en semester där vi inte kommer att ha någon tid för varandra överhuvudtaget. Så brukar det nämligen bli på våra semestrar. Det är så mycket annat som ska hinnas med, familj och vänner som vi vill träffa som kräver vår tid.

När vi är i Norrland blir det alltid ett himla hattande, vi ska hit vi ska dit och vi får nästan aldrig en lugn stund bara vi två. Det slår aldrig fel heller. Efter en period utan tid tillsammans blir det alltid bråk. Ja, okej jag erkänner. Det är jag som startar dem. Men jag tycker att det är trist att hela tiden vara uppe i andra. Och samtidigt vill jag ju vara i norr så mycket som möjligt för att hinna slappa lite där också.

Och när vi kommer hem blir allt som vanligt igen. Då skrattar vi tillsammans, myser tillsammans och har det bara bra rent allmänt.

När jag insåg att vår kommande semester inte kommer att skilja sig nämnvärt från de senaste årens semestrar föreslog jag till E att vi helt enkelt uttalat ska säga att vi inte ska prioritera varandra i sommar. Vi ska istället prioritera alla andra. Då vet vi spelreglerna och ingen (läs: jag) behöver bli besviken för att vi inte får någon egen tid på semestern.

Men det känns ju också för jäkla trist.