Hungry eyes

Jag har just kommit hem från en kortare affärsresa och är hungrig som en tok. Helt sjukt hungrig. Jag är en sådan som inte kan fungera utan mat. Jag skulle aldrig kunna glömma bort ett mål. Förresten tror jag aldrig på dem som säger att de har "glömt bort" att äta lunch. Det måste vara någon sorts lurendrejeri, eller helt obegriplig bantningsmetod. Min mage skulle se till att jag minsann hörde dess missnöje om lunchen blev försenad. Den börjar ju för tusan kurra vid halv tio på förmiddagen. E har lärt sig det här den hårda vägen och han har lärt sig riktigt bra. För något år sedan ringde jag när jag var på väg hem från jobbet och jag var på riktigt uselt humör. När jag kom innanför dörren hör jag E komma springande från köket, där han står och lagar mat. Jag öppnar munnen, förmodligen för att fortsätta häva ur mig okvädningsord, och vips så ligger det ett geléhjärta i munnen. Det är kärlek det.