Fingerfrustration

Jag vill skriva något. Det riktigt kliar i fingrarna och jag känner hur något byggs upp inom mig. Plötsligt minns jag att det var så här jag kände förr i tiden, på den tiden jag skrev dikter. Förr i tiden, på den tiden då jag tyckte att jag var kreativ. Det kanske är dags för en ny dikt snart? Det kanske är något som pockar på och vill ut? Ibland förstår jag mig inte riktigt på mina egna dikter, men det känns alltid bra när de satts på pränt. Jag vill skriva något som känns. Något som bränner. Fast det är klart, om det nu blir en dikt kanske jag inte ska ha för höga förväntningar. Jag har ju faktiskt skrivit ett inlägg om min begynnande nackspärr i dag.