Blod, svett och tårar

Jag är absolut ingen sporttjej. Kollar väldigt sällan på sport. På sin höjd kan jag sitta framför en engelsk ligamatch och slötitta så länge som E masserar mina fötter. Men i dag kunde jag inte låta bli att kika på Susanna Kallur i finalen. Och jäklar vad synd jag tyckte om henne när hon hamnade på en fjärdeplats med en hundradels marginal. Hur hon satte sig ner och kämpade för att hålla tillbaka tårarna och tillslut fick se sig besegrad. Själv lät jag tårarna flöda fritt.